Det var en gång ...
Ja, det är ju så alla sagor börjar och då får jag göra det med den här också.
För den här krönikan känns närmast som en saga.
Den innehåller massor av hjältar och ett osannolikt slut signerat Bajram Ajeti och Gianluca Curci.
Det som en halvtimme före slutsignalen kändes som en utopi förvandlades till verklighet och en total mardröm för BP.
På tio minuter byttes de breda leendena på Brommabänken till flackande blickar och panik.
På tio minuter vände Samuel Nnamani och Bajram Ajeti tillställningen.
Från att ha styrt och ställt blev BP plötsligt de som tvingades jaga.
Vilket inte är lätt när man väl backat hem för att säkra ledningen.
Nu spelar AFC i Allsvenskan igen nästa säsong.
Och som det här gänget är värt det.
Spelarna och ledarna har slitit kopiöst hela säsongen som nu slutar i total succé.
För två år sedan gick AFC upp förra gången.
Då var det lite annorlunda.
Laget höll fortfarande till i Solna och flyttade först i januari 2017 till Eskilstuna.
Nu gick klubben upp som ett lag från stan.
Måste säga att det här känns ännu roligare.
Den gången flyttade ett nyblivet allsvenskt lag hit.
Nu gick vårt lag upp som en förening från Eskilstuna.
Den 25 november 2018 på Grimsta IP blev en dag för historieböckerna.
Alla i AFC är värda hyllningar i massor – inte minst ödmjuke tränaren Nemanja Miljanovic.
Ändå måste några lyftas fram extra.
Som till exempel norrmannen Ajeti.
Han lämnade BP i somras efter en turbulent tid. Han kom till AFC och avslutar säsongen med att skicka sin förra klubb ner i Superettan.
Osannolikt, minst sagt.
Det omdömet gäller även Gianluca Curcis enhandsräddning i slutminuterna.
Ett inlägg svepte in i AFC:s straffområde.
Erik Figueroa hade klivit upp i anfallet och satte pannan till från bara några meters håll.
I stort sett alla på Grimsta trodde på mål.
Utom italienaren Curci som gjorde något som nog kan kallas årets räddning.
Jösses, vilken parad och den är när det handlar om ekonomi minst sagt guld värd eftersom spel i Allsvenskan betyder helt andra pengar för en klubb jämfört med Superettan.
Skrev inför returen i Bromma att AFC behövde göra årets match.
Det vill jag påstå att de gjorde.
Något skönspel var det inte.
Men, oj vilken inställning alla visade.
Att de aldrig gav upp och trodde på sig själva ända in i kaklet är stort.
Natten mot måndagen festade AFC järnet.
Vilket alla så klart är oerhört värda.
Det är bara att suga på detta ett tag, men sedan börjar en ny tid.
Ett allsvenskt lag ska byggas och den här gången hoppas jag att klubben lyckas få till något stabilare än 2017 då det blev raka spåret ner igen.
En hel del av hjältarna hoppas jag följer med upp i högsta serien.
Sedan ska förstås en del nya in och en jag gärna ser i AFC-dressen till våren är Viktor Prodell.
Eskilstunakillen blir inte kvar i Elfsborg och han vore en perfekt pusselbit.
Vilket jag anar att värvningsbossen Azad Budak har koll på.