Minuterna före avspark började små nätta snöflingor falla över Tunavallen.
Att det var 8 maj kunde man inte tro.
Snarare november eller december och det blåste sannerligen snålt när United spelade upp för att försöka ta rygg på tabellettan Linköping.
Men att Eskilstunatjejerna för bara några dagar sedan piskade dit självaste Rosengård märktes inte.
I stället var det Örebro som respektlöst kopplade ett järngrepp första tio. Gästerna kunde dessutom ha gjort fler mål än det som förra Unitedtjejen Emma Jansson dunkade upp i Emelie Lundbergs vänstra kryss.
Så långt darrade hemmahjältarna.
Kanske hade de fortfarande bilderna från toppinsatsen i onsdags i huvudet.
Hur som helst växte ändå Viktor Erikssons lirare sakta in i det hela.
Malin Diaz spelade upp hela sitt register.
Mimmi Larsson sprang som alltid och Petra Andersson "skrällde" med en kvittering på nick.
Resten av första halvleken blev sedan Unitedblå.
Att måltjuven Larsson klockrent klippte in 2–1 ur dålig vinkel minuterna före paus kändes hur rättvist som helst.
Då trodde jag på en ganska lätt resa mot tre poäng.
Det blev det inte.
Ett av mitt fyraåriga barnbarns favoritutryck just nu är "det var nära ögat".
Och det var det sannerligen.
För sett ur hemmalagets perspektiv var det här verkligen en seger som satt långt inne.
Visserligen brände United en straff, men Kif Örebro hade både ribbskott och andra bollar som inte var långt borta från att gå in.
Hade därför inte protesterat särskilt högljutt om det slutat med kryss.
Samtidigt gläds jag över vinsten som för upp United som ny tvåa.
Och det är precis såna här trepoängare som i slutändan kan göra lag till mästare.
Du vet när det blir full pott trots att allt inte riktigt stämmer.
Malin Diaz hade en säsong i fjol som var upp och ner.
Så är det inte nu.
Just nu pekar allt mot himlen och vore jag förbundskapten skulle jag definitivt ta med Diaz till sommarens EM.
Så fort hon har bollen händer något och hon och Mimmi Larsson är en anfallsduo det slår gnistor om.
Till sist: Under tisdagskvällen är det dags för de moderna gladiatorerna att kicka i gång säsongen.
Snackar förstås om speedwayens elitserie som sätter fart.
Känns både kul – och konstigt.
För första gången sedan sporten uppfanns ... nåja, kanske inte riktigt ... finns ingen Zorro med.
Magnus Zetterström har som bekant slutat och lämnar ett stort tomrum.
Samtidigt ska det bli intressant att se hur Smederna klarar sig i år.
För du minns väl hur det var i fjol då klubben körde med så kallade "budgetlag" på bortaplan och mer eller mindre gav bort matcherna på förhand.
Så är det inte nu och kanske kan Zagar, Laguta och de andra vara med och slåss om en plats i slutspelet även om jag har svårt att se hur laget ska undvika förlust i premiären mot Rospiggarna.
Å andra sidan kan laget köra helt utan press i Hallstavik.
Att det ska bli poäng mot mästarlaget är det nämligen få som tror – och ingen som kräver.