För egen del vet jag inte vad jag tycker. Om det är kul eller inte. Ibland händer det ju att skämtet inte är så lyckat eller att nån blir ledsen.
Så var fallet när maken en gång när barnen var små skämtade rejält med yngsta dottern som älskade bollsport och spelade fotboll med en massa duktiga tjejer. Hon älskade det. Den första april låg det ett brev adresserat till henne i brevlådan. Det stod: "Eftersom du är född så sent på året och alla inte får plats i fotbollslaget, har vi bestämt att du får spela i ett annat lag, med de yngre flickorna i årskursen under dig, istället".
Dottern ringde till pappan på jobbet och storgrät. Hon var helt förtvivlad. Hur kunde lagledaren göra så? Ta bort henne från laget och alla kompisarna bara på grund av hennes födelsedatum? Pappan lyssnade, hummade - och höll på att skratta ihjäl sig. När han skrattat färdigt och ropat april, april - slängde hon ilsket på luren.
Hämnden kom året därpå. Då hade hon systern med på noterna. De ringde till pappan, utbrast att hunden hade blivit väldigt magsjuk och att han hade bajsat ned det mesta i golv- och mattväg hemma. Han trodde på vartenda ord och hämnden var ljuv.
En annan gång blev jag rejält lurad när den andra dottern ringde förtvivlad och berättade att hon, eller var det kompisen (?) stod utanför sporthallen och väntade på mig. Någon av dem hade brutit benet och behövde hjälp till akuten direkt. Trodde ni de stod där och väntade när jag med andan i halsen dök upp med bilen? Självklart inte! Så var redo för lurendrejeri snart gott folk!