Ung kapten på väg mot SHL

Att hitta hockeyspelare från Eskilstuna­ som nått långt är inte det lättaste. Niklas Brännström som gjorde flera elitseriesäsonger är visserligen född här men fostrades i Skellefteå. Örebros talang­ ­Lukas Pilö föddes i Eskilstuna men växte­ upp i Strängnäs. För Mats Hallin som vunnit både SM-guld och Stanley Cup gäller samma sak men han har Åkers IF som moderklubb.

Faktum är att lilla Åkers styckebruk med drygt 3 000 invånare ett har fram ett stort antal elitspelare medan hela Eskilstuna kommun med över 100 000 invånare är på efterkälken.

Tommy Fritz är den Eskilstunaspelare som nått SHL då han gjorde tre säsonger med HV71 i början av 90-talet. Fredrik Boqvist var nära men fick spela en kvalseriematch med Brynäs 2003. Den största lagframgången kom 1941 när IF Verdandi vann division 2 men föll med 4–3 mot Västerås i kvalet till Svenska serien.

På damsidan spelade Evelina Husar på i högsta serien och Ida Nikula är sedan några år tillbaka en etablerad SDHL-spelare. Till hösten kommer en ny spelare fostrad i Linden Hockey att göra sina första matcher i SHL då Hampus Larsson och hans Timrå tagit sig upp från Hockeyallsvenskan.

– Vi gjorde en riktigt rolig resa och nu känns det kul att få testa på SHL som är den högsta ligan. Så det är bara roligt. Det är väl fem år sedan sist Timrå var där och ekonomin har varit tuff, säger Larsson.

Larsson gjorde sin första säsong i klubben dit han kom efter sex säsonger hos Västerås. I det unga laget blev han utnämnd till lagkapten av tränaren Fredrik Andersson.

– Han kom fram till mig innan semestern och frågade om jag kunde tänka mig att vara det. Han såg väl någon potential i mig. Jag behövde inte ta ett beslut direkt utan kunde tänka på det. Så efter en vecka kändes det absolut som något jag ville göra. Jag är väl inte den som tjoar och tjimmar utan är väl lugn men ger hundra procent varje dag.

Timrå visade framfötterna mest och visade att de ville att jag skulle komma.

Fast du var väl bara 22 år då?

– Ja, men vi hade ett ungt lag och åldersmässigt var jag väl någonstans i mitten. Det var lite annorlunda och man får ta ett annat ansvar som att lyssna på spelarna och vara ett bollplank med tränaren. Åldern är en sak men sedan gäller det att få med alla grabbarna. Det finns andra ledare som också­ hjälper till. Jag tänkte innan att jag ska vara den jag är och inte ändra mig för det. Jag är den Hampus jag är och ska vara.

Resan till SHL startade i Linden Hockey för Larsson som växte upp på en gård i Kjula utanför Eskilstuna.

– De har testa-på-hockey och någon i klassen hade snappat upp det. Sedan frågade de i klassrummen där jag nappade och tänkte att det kunde vara en kul grej. Jag har någon gammal kompis i Linden och kollar på Facebook för att se hur det går. I vintras var jag på en match men det är enkelt att se på nätet.

Efter spel i TV-pucken flyttade Larsson under 2011 till Västerås. Fast stadens hockeygymnasium kom han inte in på då han inte ansågs ha tillräckligt med muskler och inte hänga med i skridskoåkningen.

– Jag skulle flytta för skolan och ville­ kunna spela hockey också. De har en breddlinje och jag valde att kliva på den. Det var samma träningstider men med en annan grupp. Efter ett halvår/år fick jag gå över till hockeygymnasiets grupp och köra. Det gick att kombinera skolan och hockeyn bra där.

Du kände inte ”nu skiter jag i det här” när du inte kom in?

– Nej, så kan man inte riktigt tänka heller. Man kan blomma ut senare och det är väl bara att bita ihop för det går inte alltid spikrakt. Man får se det som att man fick spela mer i ett annat lag och träna bra.

Under tiden i Västerås var Martin ­Filander från Åkers styckebruk Larssons huvudtränare i en och en halv ­säsong. På den tiden var Larsson fortfarande bara junior.

– Då var han ganska ny i A-laget där han hade en snabb inlärningskurva.­ Han är en smart och ödmjuk kille som är träningsvillig och lätt att ha att göra med. Hockeymässigt är han rätt allround och har bra verktyg. Han har fortsatt att ta kliv och var ingen supertalang men har kämpat vidare. Det är inte så många sörmlänningar som lyckas ta sig så långt och det är en viss extra samhörighet i det, säger Filander.

I tonåren besvärades han dessutom av allergiproblem. Patrik Sjöström på hockeygymnasiet i Västerås har sagt att när Larsson flyttade från gården med djur till lägenhet gick det snabbt för honom.

– Det är knappt något som jag är drabbad av nu. Det handlar väl om att träna hårdare och inget man ska drabbas av. Jag kan fortfarande känna av det på gräs att det rinner i näsan men det är många drabbade av. Jag tar inget receptbelagt för det och det är mindre nu.

Under andra säsongen kom utväxlingen då Larsson spelade med både J18 och J20 för att på slutet spela fyra matcher med A-laget i SHL-kvalet.

Sedan väntade fyra allsvenska säsonger som ordinarie seniorspelare. Men 2016/17 slutade med nedflyttning för Västerås och Larsson drog vidare.

– Då ville jag till en förening som satsade på en och gjorde ett gott intryck. Timrå visade framfötterna mest och visade att de ville att jag skulle komma. Nu gick det fort att komma tillbaka till SHL och när man pratar med folk säger de att det snackas mer hockey.

Laget vann grundserien och besegrade tvåan Leksand i den allsvenska finalen. Matchserien mot SHL-jumbon Karlskrona blev dramatisk och gick till sju matcher. Den avgörande matchen slutade med Timrå­seger på bortaplan och klubben var tillbaka i SHL.

– Timrå har byggt vidare på yngre killar som vill framåt. De nya som kommit är bra grabbar och vill hjälpa. Förra säsongen var vi i en annan liga så förväntningarna blir kanske inte så höga och motståndarna tycker kanske inte att vi ska vara så slagkraftiga. Då kan vi visa vad vi går för. Vi har inte satt upp något mål utan får göra det när vi träffas, säger han.

Att hänga kvar känns väl som ett rimligt mål?

– Ja, det måste det vara. Jag tror på oss och senast byggde vi ett grymt lag som väl inte hade de namnkunnigaste spelarna. Vi gjorde det tillsammans och får göra det igen.

[fakta nr="1"]