PRO borde arrangera kurser i telefon-ovett. Lära sina medlemmar att blockera samtal från okända uppringare samt vänja dem vid att vara ofina och dänga luren i örat på påstridiga försäljare.
Att lura skjortan av pensionärer modell äldre tycks nämligen numera vara alla telefonförsäljares favoritsport nummer ett. Nu har jag hört så många hårresande historier att det inte går att dra någon annan slutsats än att försäljarna sitter med folkbokföringen framför sig när de ringer runt. Äldst går först!
Dagens 75-plussare verkar tyvärr fortfarande tro att det är tvång på att svara i telefon. Uppdragna som de är av 1930- och 40-talens auktoritära folkskollärare, tänk Caligula, lever de fortfarande i föreställningen att om det ringer - ja, då svarar man snällt. Annars åker pekpinnen fram.
En del hör dessutom dåligt och hänger inte med i svängarna. Andra blir glada när det ringer, kanske är något av barnbarnen på tråden? Och så, innan de vet ordet av, sitter de med ett årsabonnemang på rosenrot à 600 kronor i månaden.
En polare, vars mamma bor på äldreboende här i Eskilstuna, upptäckte nyligen just ett sådant abonnemang i mamsens räkningshög. Mamma hade sagt ja till ett varuprov. I stället blev hon pålurad att helt abonnemang och satt med rosenrot upp över öronen. En annan 80-plussare, också hon itutad att den som inte släpper allt den har för händer när telefonen ringer riskerar att hamna i skärselden, befann sig plötsligt badande i grönt kaffe à 1000 kronor kartongen.
Det finns uppenbarligen en hel armé av slemma krängare därute på linjen - eller i masterna om vi talar mobiltelefoni - som skor sig på äldres oförmåga att lägga på luren.
När det gäller telefonabonnemang tycks lurendrejarna inte sällan gå tretton på dussinet. För vad finns det egentligen för anledning till att binda upp sig för ett dyrt abonnemang i flera år när man fyllt 85? Egentligen bara en enda: Högre provision till den som sålt in abonnemanget.
En av de fräckare kupperna hittills står det bolag för som i smyg och utan att fråga uppgraderar 30-talisternas bredbandsabonnemang från 15 till 40 Gigabyte. Nej, det handlar inte om någon småskutt, utan om ett väletablerat telefonbolag som åtminstone jag trodde tillhörde de seriösa spelarna på marknaden.
Det började med att en telefoniförsäljare stoppade mig i en av galleriorna här i stan och frågade om jag ville ha ett erbjudande. Nix, men kanske kunde min gamla mamma, som redan anlitade just det bolaget, få något bättre. Han kollade upp hennes avtal, men vi kom inte överens om någon deal. Hur skulle vi förresten ha kunnat gjort det? Bolagen är mycket noga med att man inte får företräda sina anhöriga utan giltig fullmakt.
Sedan dess har mammas bredbandsabonnemang tredubblats i två omgångar. Räkningarna har gått åt samma håll. Första gången det hände trodde jag att hon tackat ja till mer surf av misstag. Men när samma sak hände en gång till blev det uppenbart att någon av bolagets mindre seriösa underleverantörer tillskansat sig provision genom att gå in och mickla med avtalet.
Nu har bolaget jättepudlat i två omgångar. Men händer det en gång duger det inte ens med en kungspudel.