Samarbete kräver kompromisser, och kan inte vara ensidigt. Det kräver laglydighet och ett mått av solidaritet.
EU är ett samarbete mellan demokratier. Regeringar som på hemmaplan undergräver rättsstat och pressfrihet måste räkna med att bli isolerade och motverkade inom EU-kretsen. Det kan inte heller gå för sig att plocka åt sig stöd och förmåner ur EU-budgeten men vägra att uppfylla sina juridiska eller ekonomiska åtaganden.
Fredagens möte i Göteborg ska ses i detta större sammanhang. Den ekonomiska kris som skakade Europa för ett årtionde sedan berodde delvis på brister i EU-samarbetet – men långt mer på att en rad EU-länder hade vanvårdat sin ekonomiska konkurrenskraft, sina statsfinanser och sina banksystem. Krisen blev en hårdhänt påminnelse om att mycket i Europa behöver reformeras. På en del områden krävs stramare regler i EU, för att förhindra såväl finanskriser som snyltande på andra länders budgetar och skattebaser.
Erfarenheten har också fått en rad länder att önska mer aktivitet med att täppa igen luckor i sociala skyddsnät och se till att inte somliga länder utnyttjar fördelen av den inre marknaden för att konkurrera med låga kostnader, uppnådda genom undermåliga eller diskriminerande trygghetssystem. De målsättningar som samlats i den "sociala pelaren", är tänkta att antas som ett gemensamt uttalande av EU-parlamentet, medlemsstaterna i EU:s råd samt kommissionen. Inget blir rättsligt bindande genom själva uttalandet. Förutom att påminna en del länder om deras reformbehov kan det bli en grund för arbete med konkreta rekommendationer eller rättsligt bindande direktiv, antagna enligt EU:s beslutsregler.
Listans detaljeringsgrad och förekomsten av ord som rätt och rättigheter inbjuder till överdrifter i både lovord och farhågor, om ingripanden i områden som sköts nationellt, ofta av arbetsmarknadens parter. Men de enda länder som har mer reella skäl att känna sig träffade av krav på mer betydande sociala reformer är de som saknar viktiga delar av trygghetssystemen – eller i realiteten åsidosätter vissa arbetstagarkategorier eller nationella minoriteter. För länder som Sverige finns en stor flexibilitet att sköta saker så som vi gjort hittills. Att finna stöd för att hejda regelraseri från EU-kommissionen bör inte vara svårt.
Inte bara hos EU-motståndare, utan även hos arbetsgivarlobbyister, kritiseras den sociala pelaren hårt. Men ganska mycket behöver göras inom EU: En gemensam nivå för lägsta tillåtna pris på att släppa ut koldioxid. En del samordning av bolagsskatters utformning och ett intervall för deras nivå. Konsekvenser i budgeten för länder som främjar skatteflykt hos andra medlemmar, som vägrar följa gällande EU-regler eller som urholkar rättstaten. Fördelning av flyktingar. Mer samarbete mot brott och fiffel.
Arbetsmarknad och kapitalmarknad är gemensamma, vilket ger väldiga fördelar. Men det blir inte lättare att nå resultat i andra svåra frågor om man motverkar att sociala trygghetsfrågor också till viss del samordnas . Den som vill hindra mycket av det andra kan dock ha sina skäl att blockera även den "sociala pelaren".