Så där ja.
Då händer det grejer i AFC Eskilstuna igen.
Och säga vad man vill.
Det är spännande att ha klubben i stan. Det finns nämligen alltid något att skriva om.
Nu har Elfsborgs assisterande tränare Nemanja Miljanovic plockats till föreningen.
Rollen verkar lite luddig, han får tidigare sportchefen Azad Budaks titel – men inte hans arbetsuppgifter.
I stället ska Miljanovic sätta sin prägel på hur spelare ska utbildas och han ska samarbeta med huvudtränaren Michael Jolley som har kontrakt i två år till.
Engelsmannen Jolley kom som bekant i somras och har gjort mycket bra.
Bland annat har han satt upp nya tuffare regler som inte fanns tidigare. Dessa har fallit i god jord hos vissa och varit mindre uppskattade av andra spelare.
Men man kan ju inte glädja alla.
I fotboll är det ju också i regel så att bara elva åt gången är nöjda. De övriga som står utanför startelvan har alltid något de inte gillar och framför allt handlar det om att de inte begriper varför de inte får den speltid de tycker att de själva förtjänar.
Så är det i många klubbar. AFC är inget undantag.
Ska man lyckas på lång sikt handlar det ändå om att få en hel grupp med sig. Att alla känner sig delaktiga.
Jag har suttit och pratat en del med Jolley om det här och jag gillar det han säger.
Han har lite av de tankar som Guif anammat i många år och som varit lyckosamma.
Kortfattat går det ut på att få in spelare med hjärta. Att ingen tror att man är större än laget och att alla ändå på nåt sätt känner att de är med och bidrar.
Just det här vill Jolley satsa på.
Vilket i mina ögon känns klockrent och sunt.
Som tränare har man sin idé om spelsätt.
För att förverkliga detta behöver man spelare som kan utföra de prestationer som krävs.
Michael Jolley vet exakt vilka han behöver få in i AFC.
Förhoppningsvis kan han, nye sportchefen och den förre Azad Budak komma överens om detta.
Jag tycker Jolley är värd att få bygga sitt lag.
Han har trots allt två år kvar på kontraktet.
Michael Jolley kom som sagt i somras.
Det var inte till något dignande smörgåsbord han anlände.
Att AFC låg sist då och slutade sist har säkert många orsaker.
I slutändan berodde det ändå på att en del av spelarna inte var tillräckligt bra och i vissa fall inte alls brunnit för klubben.
Nu börjar AFC om lite igen.
Att laget åkte ner i Superettan är inget att sörja över.
I stället handlar det om att ta nya tag och försöka bygga upp något Eskilstunaborna gillar.
Att få stans befolkning att på allvar ta klubben till sina hjärtan och vallfärda till Tunavallen.
Just detta har Jolley tidigare sagt till mig att han vill få till.
Han vill försöka lyfta in några lokala killar per säsong och plocka spelare som lirar med hjärtat. Spelare som är beredda att ta ett och annat blåmärke och en och annan smäll om det hjälper klubben framåt.
Såna som exempelvis Alexander Michel och Robert Åstedt som är två av lirarna som är kvar nästa säsong.