‒Jag trodde knappt mina ögon. Företaget höll på att sälja ut både Metallfackets och sin egen konst på auktion!
Janne Svensson larmade VCE:s Metallklubb som enligt ordföranden Robert Fredriksson inte underrättats om att klubbens konst skickats till Stockholm. Försäljningen av Metalls relief kunde stoppas.
Övrig VCE-konst gick dock under klubban och Janne Svensson började luska i vad som hänt med den stora konstskatt han visste köpts in av företaget under de år han själv arbetade där. Totalt hade minst en halv miljon kronor investerats i målningar, reliefer och skulpturer. Både lokala och internationellt kända konstnärer mötte besökarna som klev in på VCE-s kundcentrum. Konst var en del av VCE:s profil. Här fanns Olle Bonniér, Torsten Jurell, Curt Asker, Bo Englund och Göran Brunius, för att nämna några.
Själva entrén var ett beställningsverk skapat av glaskonstnären Åsa Brandt i Torshälla. Ett band av färgat glas löpte runt ingången som också pryddes av vägmärken, flaggvimplar och flaskor signerade Åsa Brandt.
Tillsammans med Jarl Hellichius åkte nu Janne Svensson ut till VCE för att ta reda på vad som höll på att hända med företagets konst. Hellichius, pensionerad personaldirektör, var en av de drivande bakom VCE:s konstsatsning på 1990-talet. I metallarbetaren Janne Svensson hade han en själsfrände och tillsammans hjälptes de åt att lyfta konsten med utställningar och inköp av nya verk.
När Jarl Hellichius nu återvände till VCE fick han en chock.
‒ Åsa Brandts entréglas är ersatt med vanligt glas och ingen av all den konst som tidigare fanns i entrén är kvar. Det vi kallade för Ebelingrummet är också borta. Där fanns verk av både Allan Ebeling och hans två döttrar Harriet och Marianne.
När Janne Svensson och Jarl Hellichius frågade runt under sitt besök fick de veta att merparten av konsten packats ned och ställts in i ett förråd. Representanter från Stockholms auktionsverk hade varit på plats för att plocka ut verk som skulle vara möjliga att sälja på auktion. Då hade även Metalls Jurell-relief, som tidigare hängt i personalmatsalen, åkt med.
De fick också veta att det kommit order uppifrån om att hela koncernen nu skulle ha samma typ av branding.
Men VCE:s vd Jörgen Svenningsson håller inte med om den beskrivningen. Det är honom vi hänvisas till när vi vill ställa frågor om VCE:s konst. Ingen på lägre nivå vill svara på frågor om vart konsten tagit sin kos.
‒Att byta ut vår branding är ett beslut vi tagit i vårt siteforum här i Eskilstuna. Ytterst kan man säga att det mitt beslut. Vi tittar över vår branding med jämna mellanrum och nu uppdaterar vi till ett utseende som associerar till våra produkter och bättre kopplar till vårt varumärke. Jag tror inte att det fanns någon medveten tanke bakom den tidigare konstsatsningen. Det bara blev så. Och det blev väldigt olika inom olika delar av företaget. Det här är ett mer organiserat upplägg och det innebär att vi säljer av vårt konstinnehav. En del av det har stått undanstoppad ganska länge och gör bättre nytta någon annanstans. Jag har förstått att en del tycker det är sorgligt. Men det går inte att göra alla nöjda.
För Robert Fredriksson som är ordförande i Metallklubben kom det som en överraskning att företaget bjudit ut Metalls födelsedagspresent till försäljning.
‒Vi hade önskat att vi fått vara med och diskuterat konstutförsäljningen, men i siteforumet sitter inga fackliga representanter. För oss har Jurell-reliefen ett mervärde som inte handlar om branding. Men nu är den tillbaka. Det var ett misstag att den hamnade i Stockholm, men det har vi rett ut tillsammans med ledningen. Det finns inget mer att säga i saken.
Tjänstemannafacket Unionen sitter inte heller med i siteforumet och vill därför inte alls kommentera frågan.
Någon konstklubb finns inte längre på VCE i Eskilstuna. Och varken VD Jörgen Svenningsson eller kommunikationsansvariga Anne Bast har hört talas om något Ebelingrum. På frågan om var pengarna som konstförsäljningen ger kommer att hamna svarar Anne Bast " det är en diskussion som vi tar internt".
Jarl Hellichius vet att berätta att när VCE fick egen personalmatsal så sattes några ören per varje serverad måltid av till konstnärlig utsmyckning.
‒Jag vet att jag ses som partisk i det här. Men för mig handlar det om mer än bara VCE och våra försök att sammanföra teknik och kultur. Att tillföra humanistiska värden stimulerar kreativiteten. Tyvärr finns det tecken på att vi just nu är inne i en kulturskymning. Inte bara VCE säljer av sin konst. Vi ser samma sak i både staten och kommunerna.
Glaskonstnären Åsa Brandt skräder för sin del inte orden:
‒Jag tycker det är idiotiskt. Det är konst som ger profil åt en stad. Titta på Barcelona dit turisterna strömmar för att se arkitektur och konst. VCE är ett världsomspännande Eskilstunaföretag och om de inte tror att konsten har någon betydelse så är de analfabeter.