Vi minns att han 1984 sedan tog sitt första OS-guld i skridsko (5 000 meter). Fyra år senare blev det gulddubbel i Calgary (5 000 och 10 000). Och nu 2014 blir det alltså OS på nytt.
— Jag trodde ju att det var slut med OS-upplevelser efter Calgary men nu blir det en flisa av det igen, säger före detta skrinnaren som numera bor i Uppsala.
Gustafson ska kommentera herrarnas 5 000 och 10 000 meter och han gör det tillsammans med journalisten Kenth Borgström.
— Vi känner varandra sedan många år, det är en förutsättning för att kunna göra det här på ett bra sätt.
Hur förbereder man sig för ett sådant här uppdrag?
En del består i att lyssna på referat från egna tävlingar när det begav sig, berättar Gustafson.
– Annars handlar det om att läsa på. Från Sverige har vi en deltagare, David Andersson från Trollhättan. Det känns lite tråkigt att det är så få.
Ur skridskosynpunkt är Sverige ingen stornation och frågan är varför.
— Förutsättningarna är inte så himla goda. Åkarna måste ut internationellt och köra på andra isar som är snabbare ... När jag tävlade på juniorsidan räckte det med att köra runt på isstadion i Eskilstuna.
Bättre utrustning och "hypersnabba" isar för med sig att en 10 000 meterskrinnare från i dag kapar en dryg minut minut på de tider som gällde för trettio år sedan.
— Det ska bli kul att följa dem i Sotji för vi talar fortfarande om människor. De känner säkert samma smärta som jag gjorde när det var sex varv kvar ...
Gustafson tränar fortfarande hårt, i somras och höstas mest med tanke på tv4-inspelningen "Det största äventyret" där han utmanade andra före detta elitidrottsmän och -kvinnor.