– Jag har sprungit på skjutbanor i princip hela mitt liv. Båda mina föräldrar är aktiva i två olika skytteklubbar, säger Therese Lundqvist när tidningen träffar henne på Hugelsta Skyttecentrum i Eskilstuna.
Therese Lundqvists meritlista är lång. Redan 2009 vann hon junior-EM och junior-VM och satte även världsrekord för juniorer med 74/75. Ett rekord som aldrig slagits, och aldrig kommer slås.
– Det var aldrig någon som slog det rekordet och nu har de gjort om reglementet. Det är kul att kunna säga att ingen kommer kunna skjuta bättre, säger hon.
Sedan dess har det bara fortsatt. 2012 kvalade hon sig till OS i London och med sina 22 år var hon en av de yngsta i startfältet. I särskjutningen till en finalplats tog det stopp, men en sjundeplats i hennes första OS är inget att vara missnöjd över.
Sedan dess har mycket hänt. Förra hösten misslyckades hon att kvala in till OS i Rio. Något som var nära att knäcka den unga tjejen från Uppsala.
– Mitt mål var att kvala in till Rio, det lyckades jag inte med. Det var fruktansvärt jobbigt. Jag skärmade av mig från omvärlden och tog ett riktigt break. Det fick mig att börja tänka på vad jag ville och jag kom fram till att jag inte är klar än, det finns saker jag vill uppnå. Jag vill skjuta i ett OS till.
I samma veva som beskedet om den misslyckade OS-satsningen tog hon sitt pick och pack och flyttade till Eskilstuna. Varför? Kärleken.
– Jag har fått ett fantastiskt bemötande här i Eskilstuna. Jag tävlar fortfarande för Uppsala men tränar med Eskilstuna JSK. Från början pendlade jag till Uppsala för träning men nu när jag även jobbar dagtid blir det svårt. Det här har gjort att jag kan fortsätta satsa, säger hon.
Förutom satsningen mot OS i Tokyo 2020 studerar hon alltså på heltid samtidigt som hon jobbar som lärare för en förstaklass i Årby. Med många järn i elden är det lätt att stressa upp sig. Men tack vare skyttet vet Therese precis hur hon ska leva i nuet.
– Skytte är en mental sport oavsett disciplin. Jag har mycket som händer i mitt liv men jag har lärt mig att släppa allt annat som inte är viktigt för stunden. När jag är på jobbet är jag på jobbet och när jag är på banan är jag på banan, säger hon.
Ett redskap hon brukar använda sig av för att träna på att hålla koncentrationen är att lyssna på russin.
– Först tittar jag på russinet, sedan känner jag på det, lyssnar på det och sedan smakar på det långsamt. Om tankarna fladdrar i väg riktar jag om dem till russinet igen. Det lär mig att vara här och nu och fungerar faktiskt.
Att kunna behålla fokus är en nyckelingrediens till ett framgångsrikt skytte. En annan ingrediens är fysiken, som behöver vara i bättre form än man kan tro.
– Skytte är väldigt monotont. Är du högerskytt använder du bara höger axel och då behöver du balansera upp den vänstra sidan. Det är viktigt med långa och uthålliga muskler och bra bålstabilitet.
Det här med att ha bra fysik är också en av anledningarna till att unga inte kan börja skjuta förrän i tidiga tonåren.
– När man är runt 13 är kroppen stark nog för att orka hålla vapnet. Man måste också vara mogen i både kroppen och sinnet innan man kan börja skjuta lerduveskytte.
Själv började hon skjuta vid 12 års ålder. Vid 14 började hon satsa på allvar och satte som mål att komma in i landslaget, vilket hon klarade redan två år senare.
Men skeet har inte alltid varit den enda sporten.
– När jag var yngre ville jag hålla på med friidrott. Jag testade det men kom fram till att jag är för lat för att springa, säger hon och skrattar.
Springa behöver hon inte göra i skeet, om hon inte vill springa mellan de olika stationerna vill säga.
Vad som gör skeet till sporten för Therese Lindqvist är enkelt. Hon behöver inte lita på någon annan, allt är upp till henne själv.
– Jag är en perfektionist! Jag älskar känslan av att få till det perfekta skottet. Känslan att ha stenkoll är otroligt skön, säger hon.
Satsningen mot OS i Tokyo om fyra år är i full gång. Förhoppningsvis lyckas hon kvala in, annars är det bara att bryta ihop och komma igen. Målet att skjuta ett till OS är något hon är beslutsam om.