Inom loppet av ett par dagar i slutet av förra Äret dog bÄde Andreas "Frallan" Frölund, 41 och Jimmy GÀrling, 45. I samband med Ärets första ligamatch pÄ hemmaplan hyllades killarna av sina supportervÀnner.
PÄ den stora trÀlÀktaren nÀrmast depÄn satt Andreas barn.
â Jag hade hört lite prat om att det kanske skulle bli nĂ„gon hyllning och dĂ„ kĂ€nde jag att jag vill Ă„ka dit just för att jag och min pappa var dĂ€r vĂ€ldigt ofta nĂ€r jag var liten eftersom han hade ett sĂ„nt stort intresse för speedwayen, berĂ€ttar Jax Frölund.
â Jag blev vĂ€ldigt rörd direkt nĂ€r jag sĂ„g att de började vika ut banderoller och sĂ„ sĂ„g jag texten ... dĂ„ bröt jag ihop lite men tĂ€nkte att pappa ser det hĂ€r och att han Ă€r tacksam över att det hĂ€nder pĂ„ just speedwayen.
Jax och Frallan stod varandra nÀra.
â Min pappa var min bĂ€sta vĂ€n, sĂ€ger Jax.
Hur skulle du beskriva honom?
â Som en vĂ€ldigt glad person med ett stort hjĂ€rta för alla oavsett vad. Han var alltid dĂ€r och hjĂ€lpte till med allt hela tiden.
Det var 21 december, bara nÄgra dagar innan jul, förra Äret som Frallan gick bort.
â Han hade problem med blodtrycket sedan innan och sen fick han en hjĂ€rtinfarkt hemma. Jag och min syster var ocksĂ„ hemma dĂ„ och jag fick jag göra hjĂ€rt- lungrĂ€ddning pĂ„ honom, sĂ€ger Jax Frölund och blir tyst ett tag.
â Det var skrĂ€mmande att se ens pappa ligga död pĂ„ golvet och försöka fĂ„ liv i honom.
Frallan, som de flesta kÀnner honom som, har jobbat mÄnga Är i och runt Smederna. Han har bland annat varit starter och hjÀlpt Jimmy Jansson nÀr denne körde och pÄ senare Är Àven Jimmys son Anton Jansson. Frallan byggde motorer och mekade. Han var som en allt i allo.
â Vi har kĂ€nt varandra sedan vi var fem bast. Det var tungt nĂ€r jag fick veta att han gĂ„tt bort. Han var en av mina bĂ€sta och nĂ€rmaste vĂ€nner. Under hela Antons knattekarriĂ€r fanns han med sĂ„ Frallan har en stor del i Antons framgĂ„ngar, sĂ€ger Jimmy Jansson.
â Det var fint gjort av dem att göra den hĂ€r hyllningen, det Ă€r fint nĂ€r supportrar gör sĂ„dant och visar sin uppskattning.
Jax Frölund tror att det blir fortsatta besök pÄ speedwaybanan i Eskilstuna.
â Det tar ju lite pĂ„ en att gĂ„ dit och veta att han varit sĂ„ glad att fĂ„ vara med men man fĂ„r liksom göra det bĂ€sta av situationen och kolla framĂ„t, sĂ€ger han.
â Pappa visste ju att han var Ă€lskad men han gjorde sĂ„ mycket mer Ă€n vad han fick tillbaka och dĂ„ var det fint att se att det finns de som verkligen visar nu, speciellt med banderollen. Men jag hade önskat att det varit samma uppskattning nĂ€r han levde.
Jimmy GÀrling, som var med och drog igÄng "Grabbarna Grus i första böj", var den andre som hyllades.
â Ett fint initiativ. Jimmy var ju vĂ€ldigt engagerad i Grabbarna Grus sĂ„ det blev en fin sak för oss som kĂ€nde honom, sĂ€ger hustrun Lena Oikarinen GĂ€rling som ocksĂ„ var pĂ„ matchen.
Jimmy gick, efter en tids sjukdom, bort dagen efter "Frallan".
Lena Oikarinen GÀrling kÀnner förstÄs en stor saknad efter sin man.
â Det Ă€r helt ofattbart, det gĂ„r inte att beskriva. Ăven om det Ă€r hĂ„rt för oss andra kan jag kĂ€nna mest sorg nu för att han inte fick fortsĂ€tta sitt liv, sĂ€ger Lena.
â Jag tog med honom pĂ„ finalmatchen hemma förra Ă„ret. DĂ„ krigade vi dit i rullstol för att han inte kunde gĂ„ sjĂ€lv lĂ€ngre. Jag tĂ€nkte att Ă€r det det sista jag gör för honom sĂ„ Ă€r det att ta honom pĂ„ speedway och det blev det sista han var ivĂ€g pĂ„ som inte var sjukhusrelaterat. Den avgörande finalmatchen tittade vi pĂ„ hemma i soffan med en annan kille frĂ„n Grabbarna Grus och hans familj. Det kĂ€ndes ocksĂ„ lite fint att Jimmy fick avsluta med ett guld.
Initiativtagaren till banderollen, dÀr det stÄr TvÄ liv har slocknat tvÄ ljus tÀnds för er Jimmy "Frallan", Àr Felix Larsson frÄn Smedfans.
â Jimmy har ju stĂ„tt pĂ„ lĂ€ktaren hĂ€r och hejat pĂ„ Smederna. Man har alltid varit med honom, han har alltid varit hĂ€r. Och Frallan vet nog alla hĂ€r vem det Ă€r, sĂ€ger Felix.
Varför ville du göra den hÀr hyllningen?
â Det kĂ€nns vĂ€l som att man ska hylla supportrar, minnas dom, göra nĂ„got fint, visa respekt för varandra och att man tĂ€nker pĂ„ det. Ăven fast dom inte Ă€r hĂ€r lĂ€ngre Ă€r det folk frĂ„n deras familjer som Ă€r det.