Johannes Stark har gjort två matcher med Smederna den här säsongen och kört in sex poäng.
I kväll gör Johannes Stark comeback efter tre månaders skadefrånvaro när Smederna kör SM-semifinal hemma mot Rospiggarna.
24-åringen skadade sig i samband med en allsvensk match med Örnarna i Gislaved vilket slutade i en fraktur på skulderbladet, båtbenet och vänster tumme samt att lungan blev punkterad.
– Jag hade inte trott att jag skulle få en match till i eliten den här säsongen. Jag har gjort två division 1-matcher, men det var mest för att hålla igång inför vintern. Men det är så här sporten fungerar, jag vill bara ta vara på möjligheten som dykt upp nu, säger Johannes Stark.
Hur mår kroppen?
– Kroppen känns bra, men jag är lite ringrostig vilket är fullt förståeligt efter ett sådant här långt uppehåll. Så länge det bara gör ont efter en tävling, och inte under en tävling, så går det bra. Det gäller att behålla lugnet, visa att jag är hungrig och gå in med full gas, säger Stark.
Den 24-årige smedföraren har haft en karriär präglad av flera otäcka skador.
Och vid sidan av speedwayovalen öppnar Stark nu även för första gången upp sig om den stora tragedi han och hans familj var med om för fem år sedan.
Då blev Johannes Starks kusin, kallad Ice, skjuten till döds, endast 18 år gammal.
– Han hängde i fel kretsar och hade inte riktigt turen och de vänner han behövde på sin sida. Det gick fel, säger Stark, utan att vilja gå in i detalj på mordet, och fortsätter:
– Vi har varit med varandra sedan barnsben i Stockholm. Nu fokuserar man inte riktigt på det, man vet att det har hänt. De första dagarna och veckorna då var väldigt tuffa, man kunde inte träffa eller snacka med honom. Alla har sin charm och Ice finns med mig i minnet.
Kusinen pryder även Starks egna speedwayställ. På ena armen när Stark kör sina heat står det "RIP Ice".
– Nu är han bara i tankarna, det är inget som påverkar min körning eller mitt levnadssätt så. Men det är tragiskt att man ska behöva sakna en nära kusin till sig som var så ung. Vi sörjer och ber för honom varje dag, säger Johannes Stark.
Hade han något intresse för speedway?
– Nej, inte så. Han gillade motorcykel och åkte mycket cross, men inte speedway på det sättet.
– Men dagen det hände var jag i Kumla på en tävling och så ringde min telefon. Så jag svarade och så fick jag höra att han var död över telefon. Det var tufft, men jag bestämde mig för att gå ut och göra ett sista heat. Innan heatet sa jag: "Nu går jag ut och vinner det här för honom". Och så gjorde jag det innan jag avbröt tävlingen och åkte hem för att vara med familjen.
Hur skulle du beskriva honom?
– Han var busig, skojig och charmig. Han var jätterolig att hänga med, man hade inte en tråkig stund när man var med honom. Sen var han väldigt kaxig också, men på ett bra sätt liksom.
Försökte du prata med honom och få in honom på "rätt bana"?
– Ja, så är det alltid. Vi försökte hänga med honom så mycket som möjligt för att han skulle få vara med oss, så att det skulle gå bra för honom. Vi försökte prata med honom också, men du vet hur svårt det är om man hamnar i sådana kretsar. Det är svårt att göra det rätta och vill man göra det rätta så kan det ibland sluta fel också.
Har speedwayen på något sätt varit din räddning? Att du skulle ha riskerat att falla in i samma bana annars?
– Nej, det tror jag inte. Det är så klart svårt att svara på, men jag har aldrig riktigt varit den personen som gillar att hålla på med skit och göra dåliga grejer. Jag är mer den här personen som gillar att gå till jobbet, ha min fritid med speedwayen och sedan chilla eller relaxa.
Är det här något som påverkat din speedway?
– Nej, det är inget som jag kopplar i huvudet eller så när jag kör. Men det är klart, när man har tuffa perioder i livet så tänker man lite extra på det. Ibland kommer det upp i huvudet, det bara är där. Det är inget jag tänker på när jag kör, men han finns alltid med mig.
När Johannes Stark under tisdagskvällen ställer sig på startlinjen igen gör han det med Ice i minnet, mot bland annat Matej Zagar och Tomasz Gapinski på reservplats i Rospiggarna.
– Reservparet där är väldigt starkt. Men det är inte första gången jag möter tufft motstånd och tar jag starten vet jag att jag kan slå vem som helst. Så jag ska bara vara fullt fokuserad och gå ut och göra mitt.