DET BLEV en resa genom snöstorm och regn.
Men väl i Skåne var det vår.
Färgglada krokusar blommade överallt. Det var närmare tio plus och Guif hade anlänt till Lund för att ta revansch.
Det skulle det dock inte bli frågan om.
Åtminstone inte enligt den högljudda hemmaklacken som drog fram genom Lund timmen före match på väg till Färs och Frosta Sparbank Arena.
Det började också illa för Eskilstunalaget.
Guifarna sov i inledningen.
Det tackade Lugi för som sprang fram till 7–3.
Så långt hade Kim Ekdahl du Rietz lekstuga.
Men när Guif i det läget tog time out var det början till slutet för skåningarna.
Med Kim ur spel via punktmarkering blev hans lagkompisar handlingsförlamade.
Niklas Gudmundson som glänste i onsdags var plötsligt högst medelmåttig.
Han fick heller inga bollar att jobba med eftersom Kim aldrig fick möjlighet att hitta honom.
Kantliraren brände dessutom två straffar och Guif jobbade sig ikapp och förbi före paus.
Därefter fick Lugi aldrig låna ledningen mer.
ATT PUNKTA spelare i handboll är egentligen ingen kul taktik. Men eftersom man får göra så är det inte mycket att gnälla över.
Guif lyckades hundraprocentigt med sitt drag i mitten av första halvlek.
För Ekdahl du Rietz blev det 45 avslutande minuter som ”åskådare”.
Samtidigt har jag lite svårt att förstå att man som punktad inte försöker göra något åt det.
Eller varför tränarna inte plockar ut honom när de ser att resten av laget kört fast.
NU ÄR vi tillbaka där det började för knappt en vecka sen. Det är lika i matchserien.
Guif har hemmaplan härnäst och chansen att koppla det grepp man inte tog i onsdags.
Efter två bortasegrar mellan Guif och Lugi vet jag inte vad jag ska tro.
Mer än att det blir stentufft även i morgon.
Då hoppas jag Mattarna Tholin och Zachrisson hittar tillbaka till sin gamla målform.
Deras speed och normala säkerhet framför mål behövs.
Jag tror på Guifseger.
Två förluster i rad i Sporthallen låter osannolikt.
Speciellt som Guif har en klart bättre trupp än Lugi som sliter hårt på ett fåtal spelare.
Guif däremot kan rulla på i princip alla killar.
Det borde fälla avgörandet i längden.
EFTER GUIFS föreställning i Lund blev det fotboll på tv under kvällen. Men 0–0 mot Portugal var knappast det festligaste som skådats.
Och aldrig trodde jag att matchens behållning skulle bli Daniel Majestrovic.
Men så var det, och efter två mållösa gnetmatcher mot portugiserna är förstås Sverige i högsta grad med i fighten om en plats i Sydafrika 2010.
Fast ska vi ta oss dit krävs en hungrig Zlatan i laget. Det syntes tydligt mot Portugal där Elmander och Henke Larsson inte skapade ett smack framåt.