Som du säkert vet kryllar det av skador i Guif för tillfället.
Inför matchen snackade jag och redaktör Petersson om vad behövdes för att trots detta kunna slå kaxiga uppstickargänget Ricoh i Sporthallen.
Vi var rätt ense om att nyss VM-uttagne Viktor Östlund måste göra 8-10 mål och att även Atli Ævar Ingolfsson behöver visa vägen.
Det gjorde de sannerligen.
Även om det ganska länge såg trögt ut.
En bit in i andra halvlek låg Guif under med sex bollar.
Fattar du – sex måls underläge och då såg uppförsbacken minst sagt brant ut.
Men på något sätt planade den ut.
Östlund bombade in bollar och Atli fångade inspel på inspel och gjorde mål eller fixade straffar som han själv smällde in.
Apropå Östlund.
Nog borde den nyss VM-uttagne guifaren hyllats lite före avkast?
Åtminstone med en blomsterkvast och några fina ord.
Det är ju inte direkt många elitseriekillar som får åka till mästerskapet i januari. Om man säger så ...
Att slå Ricoh hemma är kanske inte någon fantastisk bedrift.
Som läget är just nu i Guif tycker jag ändå det var urstarkt gjort att både vända och så småningom även vinna.
De två poängen kan visa sig väldigt viktiga så småningom.
Nu återstår två matcher innan Guif får en lång och välbehövlig vila från matcher.
Sävehof står för motståndet i båda fighterna och kan Guif vinna en av dessa är det bra.
Fast jag har förstås inget emot om det blir Eskilstunaseger i båda och jag vet att tränare Andrésson definitivt inte nöjer sig med två av fyra pinnar ...
På tal om rutinerade som måste kliva fram när snudd på halva laget ... nåja ... har klippkort till rehablokalen måste förstås Aron Rafn Edvardsson nämnas.
Målvakten var ostliknande ihålig före paus och jag har en känsla av att det var snubblande nära att tränaren Kristján Andrésson bytt ut honom fem-sex minuter in i andra.
Då började islänningen plötsligt rädda både från nära och långt håll.
Arons uppvaknande – och även försvarets – hade stor del i att det blev en vändning.
För bara några veckor sedan såg det ganska ljust ut när det handlar om bygget av en ny arena.
Men nu är det överklagat igen och jag håller fullständigt med i det som skrevs på tidningens ledarsida i tisdags.
Rubriken "Det överklagas allt för mycket" kändes klockren.
Inte för att jag är hundra insatt i varför det dras i långbänk men nog känns det som att den senaste protesten som stoppar byggstarten ytterligare bara görs på pin tji.
Det har gått löjligt mycket prestige i detta helt enkelt.
Nu verkar av allt att döma Guif, Eskil och även andra klubbar bli utan hall från våren 2016.
Vart ska de ta vägen då?
Tja ... Sméhallen känns nog som enda alternativet. Åtminstone för Guif.
Hur som helst är hela soppan med arenan pinsam till tusen för hela Eskilstuna.
Och kan bli förödande för Guif som borde haft en arena likt den i Kristianstad eller Halmstad för länge sedan ...