Tusen och åter tusen kvinnor samlas under lördagen på Gärdet för att springa tio-kilometersloppet. Bland dessa är drygt 60 lokala från Katrineholm och Vingåker med närliggande samhällen och de är i alla åldrar och springer i alla klasser – men de allra flesta är motionärer av olika slag. Den yngsta lokala är 17 år och den äldsta är åtminstone 75 år. Två veteraner i sammananhanget är tvillingsystrarna Inger Larsson och Eva Nordström, 75 år gamla.

– Vi springer Tjejmilen för 25:e gången i år, berättar Inger Larsson som bor i Vingåker.

Hon sitter hemma hos sin syster, som bor i Umeå, för att umgås innan det bär av på lördag. Till en början sprang de flera lopp per år, däribland Vårruset, Göteborgsvarvet, Blodomloppet och så givetvis Tjejmilen.

Artikelbild

– Men vi har trappat ned och nu har vi bara sprungit Tjejmilen sen några år tillbaka. Och i år blir troligtvis sista gången, berättar Inger Larsson.

Det har visserligen alltid gått bra för tvillingarna, som tränar några gånger i veckan.

– Man kan verkligen banan vid det här laget. Det är väldigt välorganiserat och stort. Vi springer bara för att det är kul och skönt, berättar tvillingarna.

Men allt det goda har ett slut.

– Vi är 75 år gamla nu. Någon gång bästa vi ju sluta, så det blir nog i år, säger Inger Larsson.

Samtidigt är det många som gör sin allra första Tjejmil. Sirkka Holmgren, som jobbar som sjuksköterska i Katrineholm, springer inte bara sin första Tjejmil, utan sin första mil – och sitt första lopp över huvud taget.

– Egentligen avskyr jag att springa, men min syster och några vänner ville köra så jag bestämde mig för att hänga på. Så då blev man ju lite sporrad, berättar hon.

På träning har det blivit som längst sex, sju kilometer.

– Men det är mest en rolig grej. Runt kommer jag definitivt, även om det kanske blir lite gång emellan.

För att tagga till ordentligt beger hon sig till systerns hemort, Västerås, på fredagskvällen. Sedan åker de tillsammans till Stockholm över lördagen.

– Det ska bli roligt, även om jag inte har tränat så mycket som jag ville. Men det går nog bra, säger Sirkka Holmgren.