Med vänner och sina närmaste sjukvårdare från Mälarsjukhuset fick Göran en skön rundtur på gården även om vinden ven iskall.
Nu kommer han! Claudia Muraszombathi står förväntansfull med varma filtar och en vintermössa i famnen. På trädgårdsbordet står tårtan och kaffekopparna uppdukade. Hunden Kaycee och hästarna, som fått sen lunch så att de ska hålla sig nära gården, ser alla uppmärksamt på den stora servicebilen som backar in på uppfarten.
Det är en stor dag på Ängstorp i Eklången utanför Ärla.
Inne i bilen har det varit lika känslosamt sista biten. Tillsammans med sin sjukgymnast och tre specialsköterskor har Göran Persson fått lämna Mälarsjukhuset för första gången sedan han kom dit i oktober. För att åka hem på permis ett par timmar.
Göran Persson och Claudia Muraszombathi åkte från Ängstorp i september 2023 när Göran började må dåligt. Inte förrän nu är han så stark igen att ett kort besök på gården kunde bli möjligt.
Tidningen har i ett antal reportage följt Göran Persson, som sedan hösten 2023 gått en mycket svår kamp mot sviterna av den TBE-infektion som slog ut i stort sett alla fysiska och kognitiva funktioner i hans kropp. Efter ett år på specialklinik i Stockholm kom han i höstas till rehabavdelningen på Mälarsjukhuset – bara för att få veta att regionpolitikerna bestämt sig för att spara bort denna hans medicinska livlina.
– Mitt liv är en kamp varje dag. Jag vill inte dö på sjukhuset, sa Göran förtvivlat strax före jul, och fick med sig många regionanställda, föreningar, organisationer och Eskilstunabor i en protestaktion mot nedläggningsbeslutet.
Göran och Claudia på rehabavdelningen, som nu är stängd. Patienterna har flyttats ut till andra platser på sjukhuset, Göran har sitt rum på infektionsavdelningen.
I slutet på januari gick ändå flytten från rehab till infektionskliniken i en annan del av sjukhuset. Och det blev tufft den första tiden på nya avdelningen, som det blivit vid varje flytt Göran behövs göra under sin rehabilitering, berättar hustrun Claudia.
– Det tog lite tid innan personalen och Göran förstod varandra, innan de kunde hans livsviktiga maskiner och han fann sig tillrätta i sin nya tillvaro. Men de senaste veckorna har det hänt saker.
Flera gånger har Göran överbevisat dem som sagt att han aldrig kommer att bli bättre. Och nu gör han det igen.
...då var det som att det hände något i Göran. Det tändes en gnista
Lena Liljestrand
ventilatorsköterska
Ventilatorsköterskan Lena Liljestrand och sjukgymnast Malin Andreasson berättar:
– Vi provade att ta bort ventilatorn, Görans andningsmaskin, ett par timmar åt gången och märkte hur snabbt det gick att träna bort den. Och då var det som att det hände något i Göran. Det tändes en gnista. Nu har han varit helt utan ventilatorn i en vecka.
– Och vi märkte att han också blev bättre i armar och ben. Hans rörlighet ökar.
"Jag har inte varit hemma, inte sett djuren, på nitton månader. Snart 20"
Göran Persson
Görans syresättning är god och kanske kan han till och med få slippa hålet på halsen snart. Han fick tidigt i processen göra en trakteostomi; ett hål på halsens framsida, som en fri luftväg in till luftstrupen, där ett plaströr sitter. Hans stämband är svaga men kan förhoppningsvis tränas upp till normal styrka igen.
– Det är jättehärligt, jag känner sån lycka, säger Lena.
Och det betyder att Göran snart kan flytta ut från sjukhuset och in på det korttidsboende som förberetts för honom i kommunen.
För att sen så småningom få komma hem permanent.
Görans sjukgymnast Malin märker en stor förbättring hos honom. Inte bara kan han sköta andningen själv sedan en vecka, även armar och ben blir sakta starkare. Hon kör fram honom så att han kan se hur hans nya flygel växer fram på Ängstorp.
Också på gården har det hänt saker, och Göran är väldigt nyfiken på att se vad som sker med hans hem. Claudia har begärt och fått bygglov. Bostadshuset byggs ut med en avdelning som ska bli hans egen, med plats för permobil, specialsäng, maskiner och sjukvårdare. En byggfirma fixar skalet innan familjen och vänner sen tar över och färdigställer bostaden.
Förhoppningsvis kan den stå klar att ta emot Göran innan sommaren är slut. Hans fru vågar knappt tro på det.
Det känns... overkligt. Fantastiskt
Claudia Muraszombathi
Görans fru
– Men nu när allt ser ut att gå så bra för honom hoppas jag verkligen att han kan få komma hem så fort det är inflyttningsklart. Det känns... overkligt. Fantastiskt, säger hon samtidigt som maken hälsar på Ängstorps nyaste invånare; shetlandsponnyn Ernst, som Göran aldrig hann träffa innan han blev sjuk.
Göran Persson har aldrig varit säker på att han nånsin skulle komma hem igen sedan han insjuknade i TBE hösten 2023.
Göran, hur länge sedan var det du lämnade gården?
– Nitton månader. Jag har inte varit hemma, inte sett djuren, på nitton månader. Snart 20.
Har du tvivlat på om du skulle komma hem igen?
– Ja, många gånger. Många gånger. Det här trodde jag aldrig ärligt talat.
Tårtkalas i verkstan. Nu vill både familjen, vänner och sjukvårdspersonalen fira framgångarna Göran gör.
Så hjälps alla åt att bära in hela tårtkalaset i verkstan, undan de kalla nordanvindarna. Inklämd mellan däck, oljor och bilar, och fortfarande inlindad i varma fleecefiltar sitter Göran Persson och ler förnöjt.
– Fyfan, säger han. Det känns så oerhört bra. Mer tårta!