Gustav Jarl, som till vardags pluggar till lärare, bor sedan några år tillbaka i Strängnäs där han har fru och barn.
Det var i slutet av 2022, bara några dagar före julafton, som Jesper Björkman fick beskedet av sin läkare, han hade drabbats av ALS – en obotlig sjukdom som leder till muskelsvaghet, förtvining och förlamning eftersom nervsignaleringen till musklerna successivt förstörs.
– Jag och min sambo Linnea var helt förkrossade. Vi bröt ihop. Det var overkligt, säger Jesper och minns tillbaka på det tuffa beskedet.
– ALS är en fruktansvärd sjukdom. Men det tog inte många minuter innan jag började fundera på alla frågor jag hade. Jag skrev ner allt och ville prata med den bästa läkaren i Sverige. Jag ville veta så mycket som möjligt om sjukdomen. Det följdes av tuffa samtal men samtidigt ville jag vara den som var stark, påläst och kunde stötta alla andra som familj, släkt och vänner. Jag ville ha kontroll, så jag valde själv att ringa runt till mina närmaste – och även till mitt jobb – för att berätta vad som väntade.
Jesper bestämde sig omgående för att ta bromsmedicin och göra allt som krävs för att hålla sjukdomsförloppet i schack så länge som möjligt.
En som har varit med på Jespers tuffa resa och som står honom mycket nära är 30-årige Strängnäsbon Gustav Jarl, tidigare lagkamrat i både Helsingborg och i AFC Eskilstuna.
Vännerna, som känt varandra i över 15 år, har kontakt nästan dagligen och när tidningen får vara med på ett videosamtal förstår man att deras vänskap är något alldeles extra och att den betyder jättemycket för båda.
– Han är min bästa vän. Även om vi är väldigt olika tänker vi lika om mycket – särskilt om vad som är viktigt i livet. Vi pratar mycket med varandra. Nu har det såklart blivit mycket negativt prat med tanke på det som hänt mig, men Gustav är – och har varit – så viktig för mig. Det är bara synd att vi bor så långt ifrån varandra, säger Jesper, som sedan några år tillbaka bor i Rydebäck, strax utanför Helsingborg – drygt sex timmars bilresa från Strängnäs.
Vännen Gustav kämpar med att hålla tårarna tillbaka.
Han tittar på Jesper, eller "JB" som han kallas:
– Vi är, precis som du säger, väldigt lika i vissa avseenden men extremt olika i andra. JB, du är väldigt framåt och positiv. Jag kan vara den som behöver en klapp på axeln – och då är det du som ger den. Jag håller med om att avståndet är tufft, men jag tycker ändå att vi är bra på att hålla kontakten, säger Gustav på bred skånska.
"Han är min bästa vän. Även om vi är väldigt olika tänker vi lika om mycket – särskilt om vad som är viktigt i livet", säger Jesper om vännen Gustav.
Deras kärleksfulla vänskap har starka band och samtalet glider in på favoritämnet fotboll och deras gemensamma tipsrad.
Sedan några år tillbaka lämnar de in ett spel varje vecka – och vid ett tillfälle blev det faktiskt 13 rätt.
– Jodå, vi har haft alla rätt. Sedan har det varit flera gånger där JB kommer med ett bra utkast – som jag sedan går in och petar i, vilket gör att vi missar vinsten. Det är i varje fall ett jättebra sätt att hålla kontakten på, men vi får väl se hur länge han orkar samarbeta med mig, säger Gustav skämtsamt.
– Men blir det någon vinst är det bara en bonus, tillägger Jesper.
JB är navet – inte bara i vår vänskap utan även i omklädningsrummet och i alla sammanhang.
Gustav Jarl
Gustav vänder sig till undertecknad och förklarar:
– Trots hans situation är det alltid JB som hör av sig: "Du kommer väl ihåg att det är mors dag imorgon?" Det är otroligt. JB är navet – inte bara i vår vänskap utan även i omklädningsrummet och i alla sammanhang, säger Gustav och minns första gången de träffades.
Det var 2010. Jesper spelade i Helsingborgs U17-lag och Gustav, som är två år yngre, blev den sommaren uppflyttad till de äldre killarna.
– Kommer du ihåg gamla omklädningsrummet, JB? Det på gamla Olympia, rummet närmast där "Rio-Kalle" (legendarisk målvakt i Helsingborg red.anm) stod tidigare. Jag klev in, alla var ett eller två år äldre. Det var rätt nervöst. Du sa att jag kunde sitta bredvid dig – du var en av få som var inbjudande.
Så började deras vänskap – och sedan dess har den bara vuxit sig starkare.
Lagfotot inför finalen i Svenska cupen 2019. Jesper Björkman och Gustav Jarl längst ut till höger på övre och undre raden.
Även om Jesper och Gustav spelade i olika klubbar under några år återförenades de i AFC Eskilstuna 2019, då laget spelade i Allsvenskan. Det blev ett tufft år i serien, men laget tog sig till cupfinal och var bara en match från Europaspel. Det året spelade Jesper, enligt honom själv, sin bästa fotboll. Han var ordinarie i Allsvenskan, spelade cupfinal och bar kaptensbindeln i AFC.
– Det är otroligt fina minnen. När man tänker tillbaka på den resan är det något man är väldigt stolt över, säger Jesper.
Båda beskriver tiden i Eskilstuna med värme.
De bodde till och med porten bredvid varandra vid Sveaplan.
Men allt har ett slut – så även tiden i AFC.
En augustidag 2019. Det var 6 037 personer på plats på Tunavallen när storlaget AIK kom till staden. Här ses Jesper Björkman i kamp med AIK:s Henok Goitom.
Gustav Jarl tvingades lägga skorna på hyllan förra året på grund av skadeproblem, trots flera försök att komma tillbaka. Sedan i våras är han assisterande tränare för IK Viljans herrlag. Jesper gick vidare till Akropolis och därefter till Ängelholm 2022, där han kombinerade fotboll med arbete på bank.
Det var under försommaren det året som han började känna att något inte stod rätt till i kroppen.
Efter att ha upplevt svaghet i vänster arm och sida, samt börjat få problem med talet, kontaktade Jesper vårdcentralen. Ett ryggmärgsprov visade att han drabbats av ALS.
Men istället för att sätta livet på paus har Jesper och sambon Linnea gjort tvärtom.
De har köpt hus, gift sig och bildat familj.
– Vi vill leva i nuet. Vi vill inte slösa någon tid – vi vill förverkliga våra drömmar, säger Jesper som blir rörd till tårar.
I april 2023 gick Jesper ut offentligt med att han drabbats av den obotliga sjukdomen.
I april förra året hyllades Jesper Björkman med en banderoll under en fotbollsmatch mellan Helsingborg och Utsikten.
I samband med detta startade han en insamling till förmån för ALS-forskning via Börje Salmings stiftelse. Insamlingen har hittills nått lite över en miljon kronor. Jesper hyllades också stort förra året när Helsingborgs IF arrangerade en ”ALS-match” mot Utsikten, med syftet att sprida kunskap och bidra till forskningen.
Men sedan september förra året har Jespers hälsa försämrats kraftigt. Den forskningsstudie han deltog i ledde till komplikationer som kunde ha kostat honom livet.
Allt gick fel.
Jesper drabbades av ett virus som förvärrade hans tillstånd ytterligare. Märkbart tagen av de senaste månaderna är han nu rullstolsburen, samtidigt som hans tal har påverkats kraftigt – och kanske värst av allt – han har blivit blind på ena ögat.
– Det har varit ett rent helvete. Men inte nog med det – på grund av alla behandlingar och mediciner har jag ett mycket försvagat immunförsvar, vilket gjorde att jag fick tre olika virus som ledde till lunginflammation. Tidigt i våras var jag isolerad en månad på sjukhus. Jag fick syresättning dygnet runt för att kunna andas och har sedan dess fortsatt att hosta. Tyvärr drabbades jag av många andra sjukdomar också.
Jag har ett otroligt stöd, och de betyder allt för mig
Jesper Björkman
Under våren har läget stabiliserats och Jesper har fått komma hem till en vardag med assistenthjälp dygnet runt.
– Nu kan jag andas själv igen på egen hand utan att behöva stöd av syrgasmask. Och äntligen, äntligen, har det blivit bättre. Familjen ställer upp väldigt mycket för mig.
– Jag har ett otroligt stöd, och de betyder allt för mig.
Tårarna rinner på både Jesper och Gustav.
Det blir tyst i rummet.
"Jag har ett otroligt stöd, och de betyder allt för mig", berättar Jesper med gråten i rösten.
Vännen Gustav igen:
– Det är så omänskligt alltihop. Jag saknar ord. Det är helt otroligt hur stark du är i all den här skiten. Jag förstår inte var den styrkan kommer ifrån. Du är så otroligt inspirerande.
Trots att Jespers sjukdom är dödlig ser han ändå ljust på framtiden.
– Jag vill leva så länge jag kan och se min dotter Selma växa upp.
– Som det är nu har jag fått tillbaka mycket energi tack vare att jag slipper hostan och alla andra problem. Nu vill jag börja planera saker. Jag vill ha en bra sommar med familjen, och sedan ska jag och Gustav ses på riktigt om några dagar – det ser jag verkligen fram emot.
Gustav och Jesper tillsammans under en intervju med Eskilstuna-Kuriren 2019.
"Det är otroligt fina minnen. När man tänker tillbaka på den resan är det något man är väldigt stolt över", säger Jesper Björkman.