Fredagen den 12 januari hade vi en kortare artikel om tre kvinnor, samtliga födda på 1930-talet, som fått påringning av folk vilka utgett sig för att vara släktingar.

Fallen polisanmäldes, även om samtliga i trion lyckades genomskåda uppringaren. Det här hände den 10 januari.

Samma dag ringde telefonen även hemma hos Gunilla Petré. Även då handlade det om en påhittad släkting som behövde hjälp.

‒Den 9 januari kom jag tillbaka till Strängnäs efter att ha firat trettonhelgen hos min syster i Ludvika. Min systerson Magnus körde mig hem. Magnus tankade på Circle K-macken på Eskilstunavägen innan han släppte av mig nere på stan, berättar Gunilla Petré.

Magnus (som har ett annat efternamn) teori är att någon sett bilen vid macken, antecknat registreringsnumret och även följt efter fordonet till centrum.

‒Min syster var också med fram och tillbaka hit från Ludvika. Det kan ju vara så att vi blivit förföljda och att de som suttit i den andra bilen sett två "gamla gummor" kliva ur densamma med bagage vid min adress, funderar Gunilla Petré.

Han berättade att han tänkte skicka en kompis för att hämta kortet hos mig.

Följande dag kom det märkliga samtalet.

Gunilla Petré blev direkt misstänksam.

‒Han som ringde påstod att han hette Magnus, hade fått något i halsen och försökte prata dalmål. Men det var ingen bra imitation, konstaterar hon.

‒"Magnus" skulle hämta en båt och befann sig i Solberga köpcentrum. Nycklarna och plånboken låg inlåsta i bilen, och han behövde assistans av en bärgare. Men personen hävdade att bärgaren inte tog emot kontanter och att han därför behövde låna ett kreditkort.

‒Han berättade att han tänkte skicka en kompis för att hämta kortet hos mig.

Gunilla Petré föreslog då att "systersonen" själv skulle komma över. När inte det passade uppringaren förklarade hon att hon inte tänkte lämna ut sin kort eller kod till en okänd person.

‒Till slut sa jag att "jag tror inte ett dugg på det du säger". Svaret då blev: "Nu blev det besvärligt". Sen la han på luren.

För säkerhets skull ringde Gunilla Petré upp sin syster i Ludvika som i sin tur kollade med Magnus. Men han befann sig där han skulle – på jobbet i Ludvika.

Det här är på sätt och vis barnsligt. Man kan inte härma en dialekt och lura en släkting.

‒Jag läste om de andra fallen i fredags och tänkte att jag skulle höra av mig till tidningen. Om det kan vara till någon hjälp för utrredningen kommer jag att polisanmäla samtalet.

Är du rädd?

‒Nej, snarare road. Jag har folk runt omkring, en dotter som bor här i stan och man måste ha portkod för att komma in i huset.

‒Det här är på sätt och vis barnsligt. Man kan inte härma en dialekt och lura en släkting, hävdar Gunilla Petré som trots många års boende i Strängnäs fortfarande pratar klingande dalmål.

Hon har berättat om samtalet för "alla människor" och är säker på att ungdomar ligger bakom bedrägeriförsöket.

‒Det skulle inte förvåna mig om det handlar om tonåringar, han lät verkligen ung på rösten säger Strängnäsbon.

Den äkta Magnus i Ludvika är för övrigt 57 år.