"Mi paraiso" står det på skylten. Det är Ruben Zamora som satt upp den på staketet till sin odlingslott – hans paradis.

– Jag älskar jord. Jag kan inte leva utan min fru och jag kan inte leva utan jord, säger Åkersbon.

Han kom till Sverige från Chile för drygt 30 år sedan, och hade då ingen erfarenhet av att odla. En vän introducerade honom för Ulfhälls koloniförening och snart var han fast. Under odlingssäsongen lägger han flera timmar om dagen på sin lott.

Artikelbild

Åke Gustafsson visar stolt upp sina tomater.

– Det ger mig goda grönsaker. Jag träffar människor. Och dessutom är det bra träning för kroppen, säger Ruben Zamora.

Flera nationaliteter finns representerade bland de 48 odlingslotterna. Grödor och tekniker varierar till viss del.

– Det finns en afrikansk familj här som odlar väldigt mycket majs, det har jag blivit inspirerad av. Och så är jag nyfiken på hur de från Afghanistan odlar, de planterar på ett helt annat sätt än jag är van vid, säger Maria Utkina som själv kommer från Ryssland.

Språkbarriärer gör att alla föreningens medlemmar inte alltid förstår varandra, när odlingsfrågor ska diskuteras. Men på afghanska Fatima Arvirams lott har kryddväxter och lök bredsåtts över stora ytor. Medan Maria Utkina drar upp stora lökklumpar ur jorden, skär Fatima Arviram av blasten som sedan används i matlagningen.

Artikelbild

Ulfhälls koloniförening består av 48 odlingslotter.

Inte heller Fatima Arviram odlade i sitt hemland. Det är för sandig jord i Afghanistan, säger hon, så hon har lärt sig under de tio år som har fått sedan hon kom till Sverige. Maria Utkina, däremot, har kunskaperna med sig hemifrån.

– Vi hade en kolonilott, ungefär som den här men större. Där odlade vi som ett sätt att överleva. Här i Sverige är det mer en hobby. Vi äter så klart allt som vi odlar, men inte för att vi måste. Och min man fiskar. Det är faktiskt godare, säger hon.

Artikelbild

Fatima Arviram, närmast, och vänninan Naziko Turkmani.

Hon har delat med sig av tomatfrön till flera av kolonisterna vid Ulvhälls herrgård. Det är en tomatsort som är vanlig i Izjevsk, som hon kommer ifrån.

– Den klarar kyla mycket bättre än tomaterna som vanligtvis odlas i Sverige. Sverige och Ryssland har ganska lika klimat, säger hon.

Artikelbild

Många av Ulfhälls koloniförening har odlat i många år, medan andra är nya. När tidningen var på besök fanns bland annat Marianne Andersson, Ruben Zamora, Bengt Malmsten, Åke Gustafsson, Per Andersson och Maria Utkina med barnen Sofia och Alexander på plats bland grödorna.

Det finns också grödor som klarar sig förvånansvärt bra i Sverige, trots det kyligare klimatet än de härstammar från. Jorge Torres reser regelbundet till El Salvador, hans hemland i Centralamerika, där han hämtar utsäde till lotten i Strängnäs.

– I år har jag testat en böna som kallas indianböna. Den är väldigt lättodlad, jag bara kastar ut bönorna på jorden så växer det. Den anpassar sig till klimatet och överlever även här. Vi har också ett ris i El Salvador som man planterar torrt, det växer inte i vatten som i Asien. Sådant är väldigt spännande inför framtiden, tycker jag.