Historien tar sin början år 2009, då en ny strandskyddslag trädde i kraft. Syftet var att värna ett fortsatt starkt skydd för djur- och växtliv och allmänhetens friluftsliv, samtidigt som strandnära landsbygdsområden fick bättre utvecklingsmöjligheter.

Länsstyrelserna fick då regeringens uppdrag att se över om, var och hur det generella strandskyddet på 100 meter från kust, sjö och vattendrag behövde utökas.

Länsstyrelsen i Sörmland föreslog, som många andra, en ganska omfattande utökning. I Strängnäs kommun föreslogs att Mälarens stränder på fastlandet, Tosterön, Aspön, Selaön, Oknön och övriga Mälaröar – dock inte detaljplanlagda områden – skulle få ett skydd på 300 meter.

Artikelbild

Miljöbalken säger att strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Länsstyrelsen får i enskilda fall utvidga området till högst 300 meter.

Hösten 2012 gick förslaget ut på remiss till kommun, intresseorganisationer, myndigheter och statliga verk. Markägarna – som var många och såväl privata, företag som samfällda – valde länsstyrelsen att informera via så kallad kungörelsedelgivning.

Länsstyrelsen fick in ett 40-tal skriftliga synpunkter, varav 25 negativa. I juni 2013 fattade länsstyrelsen sitt beslut: Strandskyddet utökades till 300 meter.

Totalt 26 sakägare överklagade till regeringen. Drygt tre år senare, hösten 2016, fick de avslag.

Bara en person fortsatte kampen. Stephan Almqvist på Algö gård på Selaön ansökte om att Högsta förvaltningsdomstolen skulle pröva regeringens beslut, eftersom han bland annat menade att processen inte gått rätt till.

Han hade rätt.

Länsstyrelsen borde ha ansträngt sig mer för att informera sakägarna, slår domstolen fast: "Eftersom det inte kan anses uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet ska regeringens beslut upphävas."

Så skedde den 27 september – och länsstyrelsen fick regeringens uppdrag att göra om och göra rätt.

Stephan Almqvist bor halvtid i Stockholm och halvtid på Algö gård, som han samäger med syskonen Ylva Tigerhielm och Susanne Almqvist.

Är du nöjd med resultatet?

– Nej, nöjd är jag egentligen inte. Min avsikt var inte att hänga ut Strängnäs, utan att principen skulle omprövas för hela Sverige. Det blev så här för att min fastighet ligger här. Det jag ifrågasätter är ju hela lagstiftningen, säger Stephan Almqvist.

Han menar att något som inkräktar så mycket på markägares rättigheter inte ska begränsas generellt – och att den nya strandskyddslagstiftningen är tänkt att bjuda in till enskilda bedömningar, vilket kräver tydliga kriterier.

Stephan Almqvist säger att han inte drivit frågan vidare för att han och syskonen vill exploatera fastigheten.

– Vi har inga sådana planer. För mig är det en principfråga. Vi har en lagstiftning som säger att begränsningen ska prövas enskilt, från fastighet till fastighet. Då bör också någon slags kompensation utgå till den som får de här begränsningarna. 300 meter minskar ju handlingsfriheten markant.

Om staten exempelvis beslutar att en viss skog inte får avverkas, av miljö- eller allemansrättsliga skäl, har ägaren rätt till ersättning. Det gäller i dagsläget inte när markägares intressen begränsas av strandskyddet. Den frågan prövades dock inte av Högsta förvaltningsrätten.

Stephan Almqvist är inte ensam om att kritisera den generella utökningen, som genomförts av flera länsstyrelser. Bland andra att det hämmar utvecklingen för företag, bostadsbyggande och besöksnäring.

Sörmlands länsstyrelse är inte heller ensam om att ha fått bakläxa. Av de nära 150 beslut som överklagades tidigt, upphävdes drygt en tredjedel.

Nu får länsstyrelsen göra om hela processen. Hur ser du på det?

– Ja hu. Jag får dåligt samvete. Jag kritiserar varken kommunen eller länsstyrelsen. De fick ett som jag ser omöjligt uppdrag, med den lagstiftning som ligger i botten, säger Stephan Almqvist.

"Ärendet lämnas åter till länsstyrelsen för ny behandling." skriver regeringen efter att ha fått sitt strandskyddsbeslut skrotat.

Länsstyrelsen i Södermanland kommer nu att göra två saker, som även andra länsstyrelser som fått bakläxa gjort. Det säger miljövårdsdirektör Anne-Li Fiskesjö:

– Ett: Eftersom det nu inte finns något utökat strandskydd kommer vi att fatta ett interimistiskt beslut för de områden som motsvarar vårt beslut från 2013. I den första svängen kommer skyddet att vara i tre år.

– Två: Vi kommer att beställa en uppdaterad sakägarförteckning från Lantmäteriet, vilket vi nu har lärt oss är väldigt viktigt. Sedan startar vi en ny process och gör om hela arbetet inför beslutet, säger Anne-Li Fiskesjö.

Har ni någon tidsplan?

– Att ta fram en sakägarförteckning kan vi nog hinna före jul, även om jag vet att Lantmäteriet har mycket att göra.

Att ta fram ett tillfälligt utökat skydd är dock allra högst prioriterat och det hoppas länsstyrelsen också hinna med före jul. I väntan på det gäller det allmänna skyddet på 100 meter, enligt Anne-Li Fiskesjö.

– Det är viktigt inte minst för kommunen som fastställer detaljplaner att veta att det finns ett utökat strandskydd i Strängnäs.

Hon poängterar att strandskyddet i sak inte är bedömt, utan att Högsta förvaltningsdomstolens utslag handlar om formalia.

– Det som är överprövat är om vi fullgjort alla delar av delgivningslagen, vilket man kommit fram till att vi inte har.

En process fram till ett nytt beslut om ett generellt utökat strandskydd kan dröja, menar miljövårdsdirektören. Remissrundan kan komma att bli mer omfattande – och ett beslut kan komma att överklagas igen.

– Hur ett beslut kan komma att överprövas kan jag inte säga. Jag har jobbat i statsförvaltningen i mer än 30 år och aldrig varit med om en sådan här grund för förändring av ett sakligt underbyggt och väl förberett beslut, säger Anne-Li Fiskesjö.