Samma kväll, den 28 oktober, stoppades tre män av polis i Södertälje.
De kopplades samman med ett försök till grov stöld i Fårhushagen. Även om trojkan kammade noll just där – de ska ha blivit ivägskrämda – hittades stöldgods i bilen.
– Även här är det tre män som varit på besök, berättade polisen för mig, säger 85-åringen.
Ännu ett fullbordat inbrott ägde rum samma dag i Fårhushagen och åklagaren Åsa Kullgren försöker nu få den anhållna trion, männen är födda 1986–1997 och inte hemmahörande i trakten, häktad för dessa tre brott. Häktningsförhandlingar hålls torsdag och fredag.
– Jag kanske kan få mina saker tillbaka, säger 85-åringen med visst hopp i rösten.
Den aktuella dagen hade Ulvhällsbon åkt hemifrån vid 07.30. Han var åter på Lärkträdsvägen kring klockan 14.
– Jag gillar att vistas i skogen, när jag kom hem gick jag in via källaren för att hänga av mig. Då upptäckte jag en viss röra här nere. Snart kunde jag konstatera att det saknades grejer, berättar 85-åringen som inte vill framträda på bild och med namn:
– Man vet aldrig med den kriminalitet som verkar få ett allt större grepp om allmänheten. Ingen vill tala, vittna om saker som dom sett och det är beklagligt.
Inkräktarna på Lärkträdsvägen hade hittat en nyckel som ledde till skåpet där flera gamla familjeklenoder förvarades.
– Borta är flera vigselringar som tillhört mig, min avlidna hustru och min far. Den äldsta är från 1924. En kamratring i silver och en guldklocka värd 5 000 kronor är också stulna.
Han förlorade även ryggsäck, väst, två dyra jackor och en keps.
Tjuvarna hade inte börjat sin raid i källaren utan tog sig in via ett altanfönster.
– Flera rum var genomsökta och ganska stökiga. Men där kan jag inte se att någonting blivit stulet, säger 85-åringen som aldrig tidigare drabbats av inbrott och nu, sedan polisen genomfört sin undersökning, städat undan efter inkräktarna.
– Jag har bott här sen 1960-talet och området som helhet är lugnt.
Hans närmaste granne var inte hemma när tjuvarna besökte mannen.
– Men det stod en bil där på garageuppfaten. Det gjorde det inte på min eftersom jag åkt iväg. Så att just jag drabbades nu var säkert en ödets nyck.
– Bra att folk var observanta i Fårhushagen, tillägger han.
Hur mår du nu?
– Visst känns det obehagligt och olustigt att några varit inne här. Men jag är inte ett dugg rädd och sov obehindrat natten efter händelsen.
