Det kommer att ske neddragningar inom skola och barnomsorg i Eskilstuna. 103 tjänster. Orsaken är att barngrupperna minskar.
Min fundering är varför det alltid måste vara de personer som är närmast eleverna som måste gå? De som ser och lyssnar på barnen. Om barngrupperna minskar blir väl även arbetsbördan inom ledningsgrupperna mindre.
Hur många rektorer behövs det? Kommer rektorerna att gå ut och faktiskt arbeta i grupperna, där lärarna ofta får stå ensamma när deras kollegor försvinner?
Har det administrativa arbetet ökat så mycket så det krävs fler rektorer och biträdande personal inom administrationen?
Många märker i dag hur tung arbetsbördan är för lärare i alla varianter av barngrupper. Föräldrar och övriga samhällsmedborgare är oroliga, för de inser ju att ingen ser barnen och ger dem den hjälp de behöver för att växa upp till trygga vuxna medborgare. Vi vet ju redan nu hur kostsamma ungdomar är som inte fått en trygg uppväxt och en utveckling inom skolan. Barnskötare, förskollärare, lärare, assistenter, skolsköterskor ska nu bli färre. Men arbetsbördan för rektorer är antagligen så enorm så de måste bli kvar.
Kan någon förklara för mig varför det behövs så många som arbetar inom administrationen?
Kommer det att bli några nedskärningar inom barn- och utbildningsförvaltningen?
Kanske kan jag få prova på att arbeta där, eftersom jag inte behövs bland barn och elever?
Jag vet att detta är skrivet i ren frustration men jag blir så trött när jag ser att mina kollegor kroknar under arbetsbördan och vill lämna yrket. När ingen har haft tid för mina barn, eftersom den personal som finns inte hinner med, är sjuka och vikarier inte får tillsättas av ekonomiska skäl. När skolledningen anser att vi ska lösa problemen själva. Eller att jag är en besvärlig förälder när jag påtalar missförhållanden. Jag hoppas att denna text väcker tankar och att fler börjar diskutera vad det verkligen innebär att göra de nedskärningar som ni planerar.
Hälsningar från en lärare/förälder som kämpar vidare och inte vill ge upp.