Det är inte alla skolor i Strängnäs som har problem. Men de som har kommunen som huvudman sticker ut.
I Strängnäs kommuns årsredovisning för 2024 konstateras att kommunfullmäktiges mål; att barn och unga ges ”goda förutsättningar att må bra och att klara skolan med goda resultat och en vilja att fortsätta lära genom livet”, inte är uppfyllt.
Slutsatsen borde inte överraska någon. Redan i årsredovisningen för 2023 konstaterades det att det finns kvarstående utmaningar, bland annat avseende likvärdigheten i skolan och läsförmågan hos elever. Målet som skolan då ingick i; ”att det i Strängnäs erbjuds välfärdstjänster av god kvalitet som utgår från invånarnas behov”, ansågs endast delvis uppfyllt.
På ett år är alltså bedömningen att läget förvärrats.
Det är inte alla skolor i Strängnäs som har problem. Men de som har kommunen som huvudman sticker ut. Problemen är inte nya. I snart tio år har politiker och tjänstemän försökt vända utvecklingen i den kommunala skolan till de bättre. Hittills har arbetet gett små eller inga resultat, vilket även oppositionen och kommunrevisornerna konstaterat.
Att en patient har sjukdomsinsikt handlar om att den är medveten om att den är sjuk, att den förstår vad sjukdomen innebär och vad den kan göra för att bli bättre. Begreppet kan även överföras till samhällsdebatten. Den styrande majoriteten (M+S) och ansvariga tjänstemän förstår att det finns ett problem, men de verkar inte förstå vad det innebär och heller inte vad de behöver göra för att åtgärda det. Med andra ord saknar de sjukdomsinsikt.
Förra våren fick, enligt Skolverket, 56 procent av eleverna som gick ut nian i de kommunala skolorna godkänt betyg i alla ämnen. Rikssnittet för de kommunala skolorna var 69,7 procent. Inte heller det är något att hurra för men Strängnäs ligger ändå en bra bit lägre.
Det går inte att betvivla att det är många som jobbar hårt i Strängnäs för att eleverna ska lyckas, men statistiken talar ändå sitt tydliga språk: Alltför många unga får inte tillräckligt med stöd och hjälp för att klara skolan.
Om åren går utan att man ser synbara förbättringar i form av bättre resultat behöver man inse att det man gör inte fungerar. För hårt jobb räcker inte om man varken gör rätt saker eller får tillgång till rätt verktyg.
Alltför många elever får inte det stöd och hjälp de behöver för att klara målen i skolan.
Det är viktigt att slå fast att det inte är eleverna det är fel på. Det är skolan som sviker när 44 procent, det vill säga nästan hälften, av eleverna inte har godkänt i ett eller flera ämnen. Elever som har svårt att hänga med i skolundervisningen behöver fångas upp så tidigt som möjligt och få hjälp. För det är inte i nian som eleverna plötsligen får problem.
Förra året fick exempelvis endast 40,9 procent av niorna i Paulinska skolan godkänt betyg i alla ämnen. 2021 gick de här eleverna ut sexan. Enligt Skolverkets statistik lämnade 57 procent av dem mellanstadiet "utan godkända betyg i flera eller alla ämnen." Redan i mellanstadiet behövde alltså sex av tio elever mer hjälp och stöd.
Ändå fick de inte det. Varken i lågstadiet, mellanstadiet eller högstadiet och efter ett antal förspillda år lämnar elever grundskolan i Strängnäs utan att ha fått den hjälp de behöver.
Samtidigt som företrädare för majoriteten i barn- och utbildningsnämnden (M+S) återkommande intygat att de jobbar hårt och att vändningen snart kommer.
Det har snart gått tio år och hittills har det inte hänt. När den förskrivna behandlingen inte botar sjukdomen brukar man dels försöka hitta andra orsaker till den, dels byta behandling. Men i Strängnäs fortsätter man på samma spår, samtidigt som ansvariga politiker tycks blunda för vilka konsekvenser det får för eleverna och blir upprörda när de får kritik – från kommunens egna revisorer, oppositionen och ledarsidan.
Det är en märklig inställning hos dem som är politiskt ansvariga för att nästan hälften av eleverna i de egna kommunala skolorna inte har godkänt i alla ämnen. Bristen på sjukdomsinsikt är slående.