"Lana" drömde om ett bättre liv – och en vardag utan rädsla

Var fjärde kvinna har någon gång utsatts för våld i sin relation, konstaterar Polismyndigheten. I flera polisregioner är mäns våld mot kvinnor dödligare än det nätverksrelaterade våldet. Ändå präglas samhällets arbete mot våld i nära relationer av stora brister. 

Den sista kända bilden på den 27-åriga kvinnan.

Den sista kända bilden på den 27-åriga kvinnan.

Foto: Polisens förundersökning

Ledare2025-06-07 07:02
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Bilden från en övervakningskamera i centrala Eskilstuna visar en späd kvinna med ryggen mot kameran. Svarta kläder, sneakers, långt brunt hår. 

Det kunde lika gärna ha varit ett foto på någon annan av de unga kvinnor som gick genom staden samma dag och tid. Men till skillnad från dem kommer kvinnan på bilden inte att leva många timmar till. 

När polisen tar sig in i hennes lägenhet i Nyfors efter ett par dagar hittar de henne i sovrummet. Hon har blivit strypt eller kvävd till döds. Hon blev 27 år. 

Sju personer, som alla hörde till kvinnans familj och släkt, har åtalats. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning har de i olika grad medverkat till mordet. Men det ska ha varit hennes 37-åriga make som utförde själva dådet. Samtliga åtalade nekar till brott. 

I tidningen har det gått att läsa om åren som kvinnan, som tidningen valt att kalla Lana, tillbringade i Sverige. Om livet som präglades av rädsla och våld. Om barnen som hennes make reste utomlands med. Men mellan raderna finns det också en historia om en person som inte lät sig brytas ned. Som fortsatte att hoppas att få ett bättre liv. 

Lanas kropp hittades i hennes lägenhet.
Lanas kropp hittades i hennes lägenhet.

I flera polisregioner är mäns våld mot kvinnor dödligare än det nätverksrelaterade våldet, konstaterar Polismyndigheten som också slår fast att mäns våld mot kvinnor bara kan bekämpas gemensamt av samhället och att samverkan mellan olika samhällsfunktioner är avgörande.

Att något så självklart ska behöva slås fast 2025 är märkligt. Men samhällets arbete mot våld i nära relationer präglas av stora brister. 

Enligt en färsk analys från den nationella polisoperationen Beta, som syftar till att stärka polisens förmåga att förebygga mäns våld mot kvinnor, handlar bristerna bland annat om ”bristande informationsdelning mellan myndigheter, otillräcklig riskbedömning och att polisanmälan inte alltid tas upp, vilket kan bero på låg kunskap inom delar av polisen”. I rapporten konstateras även ”att framtagna arbetssätt inte alltid följs.”

Det är enkelt att vara efterklok. Att peka på alla fel och brister när man sitter med facit på hand. Men i Lanas fall fanns en rad uppenbara riskfaktorer som inte tycks ha tagits på tillräckligt stort allvar av samhället.

Lana föddes och växte upp i den kurdiska delen av Syrien. När hon är 17 år gifts hon bort med en äldre kusin. Hon kommer till Sverige 2016. Här bor redan hennes make, hans föräldrar och syskon. Det finns klara indikationer på att Lana utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

Hade hon kommit till Sverige efter juli 2021 hade hennes äktenskap inte erkänts, eftersom hon inte hade fyllt 18 år när hon gifte sig. Nu blev i stället äktenskapet ett fälla.

Lana anmälde maken och andra familjemedlemmar för hot och fysiskt våld vid flera tillfällen. Här är några av de dokumenterade skadorna.
Lana anmälde maken och andra familjemedlemmar för hot och fysiskt våld vid flera tillfällen. Här är några av de dokumenterade skadorna.

Den första polisanmälan om hot och våld från svärfamiljen skrivs sommaren 2019. Lana berättar att hon utsatts för våld i flera år. Anmälan kommer att följas av andra. Men som många andra som utsätts för våld i nära relation drar hon tillbaka anmälningar – trots att våldet eskalerar. 

I samband med en annan polisanmälan 2022 berättar Lana för polisen att hennes make försökt att strypa henne. Hon var övertygad om att hon hade dött om han inte hade stoppats av andra personer. Vid andra tillfällen avbröts strypvåldet av de egna barnen. 2022 misstänktes även hennes svåger och svärfar för att ha förberett ett mord på henne. Samma år reser hennes man utomlands med barnen. Han utreds för grov egenmäktighet med barn. 

Misstankarna om brott leder inte till åtal. Förundersökningarna läggs ned. 

Det är svårt att medverka i en utredning mot en nära anhörig. I Lanas fall var det ännu svårare. Hon hade få personer i sin närhet som hon kunde lita på, en syster var den enda nära anhöriga som bodde i Europa, utöver maken och hans familj. 

Det är heller inte alltid lätt att väcka åtal – särskilt inte i fall där målsäganden dragit tillbaka sin anmälan. Men det är inte omöjligt. Målsägandens medverkan är inte nödvändig för att väcka åtal för brott som faller under allmänt åtal, exempelvis misshandel.

Inom operation Beta pekar man på ”framgångsfaktorer” för åtal som tidiga frihetsberövanden och bra inledande förhör med målsäganden som filmas direkt på brottsplatsen. Men också att den våldsutsatta får ett målsägandebiträde förordnat i ett tidigt skede av utredningen så att hen kan få ett stöd genom hela processen. 

Samtidigt är det i fall som dessa som hela samhället, inte bara rättsväsendet, måste medverka. 

Lana fick hjälp av samhället. Men det är uppenbart att hon skulle ha behövt mer omfattande stöd- och hjälpinsatser.

Det finns kända riskfaktorer som indikerar en kraftigt ökad risk för att relationsvåld ska gå över i dödligt våld. Några av de farligaste faktorerna är: strypvåld, dödshot och målsägandens uttalade rädsla.

Lanas fall uppfyller alla dessa och ytterligare en faktor: separation. Hon ville skilja sig från sin man i flera år. 

Här hade samhället kunnat göra mer. I Sverige kan ingen tvinga dig att vara gift. Den som vill skilja sig kan göra det även om den andra parten motsätter sig skilsmässan. 

Sju personer har enligt åklagarens gärningsbeskrivning  har de i olika grad medverkat i mordet.
Sju personer har enligt åklagarens gärningsbeskrivning har de i olika grad medverkat i mordet.

De spår Lana lämnat kvar visar ett liv i Sverige som präglades av skräck och våld. Själv drömde hon om att få ett fast jobb och att kunna leva med sina barn. Hon övergav aldrig sin dröm, men hon fick aldrig möjligheten att förverkliga den. I stället blev hon en siffra i statistiken. En av hundratals kvinnor som mördats de senaste 25 åren. 

Som samhälle behöver vi göra mer för kvinnor som Lana och alla andra som lever i relationer där våld och förnedring är en del av vardagen. Bristerna inom rättsväsendet måste åtgärdas. Samarbetet mellan myndigheterna måste fungera. Landets kvinnojourer behöver långsiktiga förutsättningar att göra sitt jobb. Det är så liv kan räddas.