Göran och Claudia kämpade tillsammans i närmare två år mot skadorna TBE-viruset åsamkade Görans kropp. Oron var enorm när rehabavdelningen på Mälarsjukhuset lades ner i januari.
Tidningen har i en rad artiklar följt Göran Persson Svans kamp tillbaka till livet efter den svåra tbe-infektion han drabbades av i september 2023. Efter ett år på specialklinik i Stockholm kom han i höstas till rehabavdelningen på Mälarsjukhuset – bara för att få veta att regionpolitikerna bestämt sig för att spara bort denna hans medicinska livlina.
Göran hamnade på infektionsavdelningen, gjorde framsteg och för en tid sedan flyttades han vidare till korttidsboendet Odlarbäcken. Med förhoppningen att han så småningom skulle kunna flytta hem.
Tidigare i våras, 19 månader efter ambulansfärden till sjukhuset, fick han komma hem på en första permis och återse sina älskade djur på gården i Eklången. På kort tid hade hans kropp blivit starkare, han behövde inte längre sin andningsmaskin och han fick börja träna på att använda sina stämband igen.
– Det här trodde jag aldrig. Nu kanske jag kan börja hoppas på att få flytta hem en dag, sa Göran, som gladdes åt den utbyggnad av huset hans fru Claudia Muraszombathi initierat. Till sommaren skulle hans egen avdelning, med plats för permobil, specialsäng, maskiner och sjukvårdare stå klar.
Göran kom hem en dag i april, och fick träffa sina älskade hästar igen för första gången på nästan 20 månader.
Ängstorp byggdes om inför Görans flytt hem så småningom. I april kunde han själv inspektera framstegen.
Men Göran Persson dog den 11 maj, i sviterna efter en lunginflammation.
– Det kom som en blixt från en klar himmel. Jag har fortfarande inte fattat vad som hände, säger Claudia.
– Han fick problem med slem i luftvägarna och lades in på sjukhuset. Men febern släppte efter några dagar och jag kände ingen oro. Mitt i natten ringde de från sjukhuset och bad oss komma snabbt, för Göran var på väg att gå bort. Drömde jag?
"Det kom som en blixt från en klar himmel. Jag har fortfarande inte fattat vad som hände", säger Claudia Muraszombathi. Stöttad av ett fullsatt kapell tog hon ett sista farväl av sin Göran, som somnade in den 11 maj.
Claudia och hennes son Mattias hann inte in i tid. Göran hade hunnit somnat in, hans hjärta orkade inte längre. Men på tisdagen fick de tillsammans med en stor skara av Görans nära och kära, vänner och bekanta, arbetskamrater och idrottskollegor, säga farväl i lugn och ro, under en minnesceremoni i Ljusets kapell intill S:t Eskils kyrkogård.
Familjens avsked av Göran ramades in med originalmusik av bland annat Vince Gill och Elvis Presley och med minnesord av flera personer.
Ljusets kapell fylldes av människor och hyllningsord.
Till tonerna av Vince Gills "Go rest high on that mountain" fylldes kapellet, och den borgerliga officianten Frida Johansson välkomnade.
– Vi ska ha en ljus stund fylld av minnen av er vän, coach, lagkamrat, make, arbetskollega, granne, familjemedlem, släkting och förebild.
Flera tal förstärkte sedan bilden av Göran som någon som efter en tuff start i livet kom att bli någon att verkligen lita på, någon som såg andra människor, ställde upp och brydde sig om de svaga i samhället. På riktigt. Han fick inga egna biologiska barn, men blev farsa åt många familjehemsplacerade unga och åt sin hustrus söner.
"Göran såg oss och brydde sig, på riktigt"
Fredrik Krait
Eskilstuna Rugby
För tidningen summerar Claudia nästan två år av sorg över att deras gemensamma liv slogs i spillror. Det faktum att Göran lyckats hålla sig vid liv mot alla odds har fått henne att orka.
– Det enda Göran ville var ju att få komma hem. De sista dagarna sa han flera gånger: "När jag kommer hem till gården igen lämnar jag den inte förrän det är med fötterna först. Jag kommer aldrig mer att åka hemifrån i livet."
"Så jag har ansökt och fått tillstånd att strö hans aska högst upp i hästhagen"
Claudia Muraszombathi
– Och jag lovade ju honom genom hela den här mardrömmen att jag skulle se till att han fick komma tillbaka hem en dag. Så jag har ansökt och fått tillstånd att strö hans aska högst upp i hästhagen. Han får komma hem ändå till slut.
Många ville ta ett sista farväl av sin vän, coach, kollega och förebild, Göran Persson Svan.
Göran Persson Svan skulle fylla 73 år i augusti.