Hotell Eskilstuna är ännu inte i toppskick.
När den stora hotellaffären genomfördes 2019 fanns det en hyresgäst i lokalerna. Ett bolag som bedrev hotellverksamhet med Region Sörmland som en av de fasta kunderna.
Det naturliga efter försäljningen hade, enligt en källa i hotellbranschen, varit att kommunen omedelbart förhandlade med hyresgästen kring villkoren om en omsättningsrelaterad eller fast avgift. Möjligen både och.
Det minsta man hade kunnat begära var att överenskommelsen var skriftlig.
Så blev det inte, medger kommunens miljö- och fastighetsdirektör Kristina Birath.
– Det gjordes en muntlig överenskommelse med hotellaktören som gick ut på att de kunde fortsätta använda hotellet för den verksamheten. Vår ambition var att väldigt snabbt kunna hitta en aktör som kunde utveckla området och tyckte det var bra att någon använde huset under tiden. Tyvärr så drog det ut rejält på tiden, säger Kristina Birath.
Den hotellaktör som kommunen gjorde den muntliga överenskommelsen med uppmanades att lämna hotellet först i december 2022, två och ett halvt år senare.
– Men under den tiden fanns det alltså inget hyresavtal och vi skulle så klart ha skrivit ett sånt. Nu i efterhand kan man se att det hade varit bra att reglera det där. I stället blev det en kort förlängning sen en förlängning till och en förlängning till. Men hela tiden tänkte vi att vi skulle komma i mål, säger Kristina Birath.
Direkt efter kommunens hotellköp anlitades det kommunala fastighetsbolaget Kfast för att utföra "allmän tillsyn och driftövervakning" av byggnaden. Under den aktuella perioden betalade kommunen cirka 150 000 kronor för förvaltningstjänsten.
Kfast skulle enligt avtalet även agera som kontaktperson kring "hyresförhållanden" gentemot Eskilstuna kommuns "hyresgäster i fastigheten".
I dag vet vi att det inte fanns någon "hyresgäst" utan ett privat bolag som utan att betala hyra kunde bedriva en affärsverksamhet i en hårt konkurrensutsatt bransch – i en kommunal byggnad.
– Här får vi vara självkritiska men vi hade haft kostnader även om den verksamheten inte hade funnits där. Vi hade behövt värma upp huset, betalat för ronderingar och lagat läckor. Det var viktigt för oss att det användes fram till försäljningen. Men återigen, vi skulle absolut ha haft ett avtal.
När kommunen sålde hotellet så ingick även de inventarier som man själv betalade en miljon extra för. Hur de har värderats framgår inte av köpeavtalet, där de överhuvudtaget inte nämns.
Fritös och små kastruller
Utöver köpeskillingen på 20 miljoner kronor för hotellet betalade kommunen ytterligare en miljon kronor för de här begagnade inventarierna:
88 sängar
9 våningssängar
88 sängbord
15 mindre kylskåp
1 större kylskåp
49 fåtöljer
300 stolar
50 bord
53 tv
53 spegel
53 soffbord
15 garderober
30 tavlor
20 skrivbord
44 sänglampor
100 tallrikar
100 djupa tallrikar
4 termosar
2 våffeljärn
1 fritös
8 små kastruller
6 stora kastruller
5 toastmaskiner
100 kaffekoppar
1 pizzaugn
2 ugnar
1 spis
4 frysar
1 kylrum
100 glas
1 brödrost
1 hushållsmaskin
2 mikrovågsugnar
3 datorer
2 skrivare
2 telefoner
och
1 kaffebryggare
Enligt Kristina Birath finns det i dag inga handlingar som visar hur kommunen resonerade när den muntliga överenskommelsen kom till stånd, eller exakt hur den formulerades. Det finns inga skriftliga beslut, avtal, mejl eller ens tjänsteanteckningar. Tjänstemannen som ansvarade för överenskommelsen jobbar heller inte kvar på kommunen.
– Det finns inget kvar och det är inte alls bra. Men en muntlig överenskommelse gäller ju också, säger Birath.
Hur vet man vad som ingick i den muntliga överenskommelsen om det inte finns något skrivet att gå tillbaka till?
– Det är lätt att vara efterklok. Vi var lite väl praktiska och försökte hitta en lösning. Det är ju inte bra, vi ska inte jobba på det här sättet överhuvudtaget. Vi ska ha skriftliga avtal på allt det vi gör.
Kristina Birath, miljö- och fastighetsdirektör, medger att hotelläventyret kunde ha hanterats bättre.
Kände politikerna till det här?
– Jag vet faktiskt inte.
Kristina Birath säger sig inte känna till om det finns fler exempel på speciallösningar som grundar sig på muntliga överenskommelser i kommunen.
– Jag vet inte hur det har sett ut genom historien kring saker som varit i vår ägo en kort tid. Jag skulle inte ta gift på att det aldrig har hänt förr men det är absolut inte ett sätt vi ska jobba på.
Men inget pågående?
– Inte som jag känner till, säger Kristina Birath.
Eskilstuna-Kuriren har begärt ut uppgifter om vem som betalade för el, vatten och avlopp under den period som hotellet "lånades ut".
Enligt kommunledningskontoret finns det inga uppgifter om att kommunen betalade för elen. Däremot för kostnader kopplade till vatten och avlopp. Drygt 200 000 kronor.