I september 2022 sålde kommunen hotell Eskilstuna till företaget MSG Group Eskilstuna AB. I samband med köpet poserade den dåvarande poltitiska majoriteten (S+M+C) med MSG Groups ägare. Från vänster: Göran Pettersson, Jimmy Jansson (S), Sebastian Larsson, Svante Larsson, Jari Puustinen (M), Martin Roos och Arne Jonsson (C).
Det finns många märkliga turer i den hotellaffär som Eskilstuna-Kuriren nyligen skrivit om i flera artiklar. Det handlar om en rad tveksamma beslut av politiker och tjänstemän. Affären visar också att det finns stora brister i förvaltningens kommunikation och rutiner. Det går även på goda grunder att ifrågasätta ifall kommunen valt att gynna enskilda näringsidkare – något som är förbjudet i kommunallagen.
Hur det än är med det sistnämnda kokar kommunens klantiga hantering av affären ändå ned till att politiker och tjänstemän stöttat privata näringsidkare med miljoner av Eskilstunabornas skattekronor.
Det ser inte bra ut. Det går till och med att kalla det för en förtroendekris. En av flera som uppstått de senaste tolv månaderna – med Senior Materials dispens att släppa ut metylenklorid som ohotad etta.
Kommunen har tidigare försökt att krishantera. Ett tecken på att en sådan hantering är framgångsrik är att oron minskar, att kommunens invånare fått svar på de viktigaste frågorna och att kritiken upphör. Men det har inte kommunen lyckats med.
Ett skäl till det stavas kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S). Som kommunens högste politiker har han varit med och fattat avgörande beslut som kommunens förvaltning ska genomföra. Han kan naturligtvis inte ha koll på varje enskilt beslut som fattas av tjänstemännen. Men som kommunens högsta företrädare har Jansson även ett ansvar som arbetsgivare för förvaltningen – vad den gör och hur den fungerar. I rollen som kommunstyrelseordförande ingår det att representera kommunen i med- och motgång. Jansson är bra på det första – inte lika bra på det andra.
När tidningen hör av sig till Jimmy Jansson för en kommentar säger han att han inte har läst Eskilstuna-Kurirens artiklar.
Men någon på kommunen bör ändå ha läst dem. Någon med tillräckligt sunt förnuft för att förstå att kommunen behöver bemöta uppgifterna. Och att detta bör vara en uppgift för kommunens högste politiker.
I en kris som denna – när förtroendet för kommunens politiker och tjänstemän försvagats är information a och o. Det behövs någon som förklarar vad som har hänt. Tar ansvar och berättar vad man gör för att något liknande inte ska ske igen.
Men Jimmy Jansson verkar i likhet med kungen mest av allt vilja vända blad.
Till tidningen säger han att affären ”är väl granskad.” Han konstaterar att ”hotellet är sålt och det fanns ett kompakt politiskt stöd för det”. I övrigt lägger han ansvaret på ”tjänstepersonsnivå”.
Men det duger inte att försöka sopa affären under mattan eller att skylla ifrån sig på förvaltningen.
För det var Jimmy Jansson som i samband med köpet av hotellet för 21 miljoner kronor konstaterade: ”När vi så småningom säljer vidare kommer vi att få tillbaka de pengar vi investerat och mer än så.”
Köpet av hotell Eskilstuna blev en ren förslustaffär för kommunens skattebetalare.
Hotellet såldes efter två och halvt år för 7,5 miljoner kronor. I mellantiden hade dessutom det bolag som bedrev verksamheten när kommunen köpte hotellet fått vara kvar, utan att betala någon hyra. Kommunen betalade till och med vissa utgifter, exempelvis drygt 200 000 kronor som är kopplade till vatten och avlopp.
Detta i en kommun där den politiska majoriteten (S+M) driver linjen att man ska minska bidragstagandet.
Men när bidragstagarna är näringsidkare tycks man alltså inte ha samma problem med att understödja dem med miljonbelopp.
Någon på kommunen bör kunna förklara hur kriskommunikation fungerar för Jimmy Jansson. Att det inte handlar om hur han ser på frågan – utan att ”sanningen” finns hos mottagaren. Att han som förtroendevald behöver visa att han tar ansvar för det han själv sagt och gjort och för de rutiner som inte fungerat i kommunen. Att all informationen måste utgå från det människor önskar veta och oroar sig för. Det är så man återställer förtroendet för politiker och tjänstemän.